Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Globalisering är viktigare än biståndsnivån.

Bistånd är viktigt, men handel lyfter fler ut fattigdom.Bild: OLOF BJ RNSSON / TT / TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Regeringen har gett biståndsorganet Sida i uppdrag att föreslå förändringar av biståndet. Coronakrisen bedöms ha gett väsentligt sämre läge i mottagarländerna och ministern för internationellt utvecklingsarbete, Peter Eriksson (MP), befarar akuta problem.
"Vi riskerar att få en utbredd svält och en fattigdom som gör att de framsteg som vi har gjort de senaste decennierna för att minska fattigdomen och få en utveckling som är någorlunda, de riskerar att slås tillbaka", säger han till Ekot.
Den varningen måste tas på allvar, men det är samtidigt viktigt att minnas att framsteg i fattigare länder inte främst har skett till följd av biståndsprojekt. Globalisering med ökad handel har varit långt viktigare för de hundratals miljoner människor som under de senaste decennierna har lyfts ur fattigdom. Fast när världsekonomin nu tvärbromsar hör dessa grupper också till de mest sårbara.
Nya siffror från FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien ger en förfärande bild. Till följd av pandemin beräknas ytterligare 28,7 miljoner invånare i regionen hamna under fattigdomsgränsen i år. Internationella valutafonden, IMF, spår i sin tur att den globala recessionen kan bidra till att beröva latinamerikanerna ett helt decennium av ekonomisk tillväxt.
Likväl finns det områden som drabbas hårdare. Sedan flygavgångarna blivit väsentligt färre är det till exempel svårt att nå ut med medicin och mat till krisområden. Därför har FN:s World Food Programme startat egna flyglinjer i Afrika.
Även inriktningen på det svenska biståndet kan naturligtvis behöva läggas om. Såväl behoven som möjligheterna att genomföra vissa verksamheter har förändrats i mottagarländerna, påpekar Eriksson. Samtidigt ser biståndsbudgeten, som är kopplad till tillväxten, ut att krympa. Det får Eriksson att efterlysa beslut om mer biståndspengar, väl medveten om att det kan bli svårt i ett läge då väldiga summor måste satsas på hemmaplan.
Till saken hör att biståndsbudgeten har växt till rekordnivåer på senare år. Tidvis har svenska hjälppengar rullats ut i sådan takt att det inte ens funnits möjlighet att kvalitetssäkra projekten. Om anslagen nu krymper borde det vara läge att lägga större vikt vid kontroll och uppföljning. Risken för att pengar hamnar i fel fickor minskar inte under så udda omständigheter som nu.
Men framför allt behöver Sverige intensifiera arbetet för ökad öppenhet och frihandel i världen nu när nationalismen griper kring sig. Ekonomiska och politiska bedömare varnar för att utvecklingen snabbt kan gå åt motsatt håll. Smittspridning och uteblivna leveranser från andra länder väcker diskussioner om nackdelar med globaliseringen. Då gäller det att betona de ofantliga fördelarna – som hur den bidragit till att ge stora delar av världens befolkning värdigare levnadsvillkor.
Svensk biståndspolitik bör förbli generös, men långt viktigare i kampen mot fattigdom är alltså att verka för fortsatt öppenhet och handel – nu när trenden går mot stängda gränser och nationalism.
Gå till toppen