Jag längtar efter att kunna krama mina vänner. Kindkyssas. Skratta tätt ihop. Höra en annan hålla andan då filmen blir spännande eller det kvävda fnittret när operan är fånig. Folk. Närhet. Ändå har jag en stor familjeflock – och därmed tillgång till oxytocin, lyckodrogen som beröring triggar fram.