Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Det är råttans år och överallt ser jag skräp som ingen tar hand om

Det är råttans år, skriver Örjan Lissvik och drar en parallell till nedskräpningen i samhället. Bilden är tagen i Öresundsparken i Helsingborg.Bild: Britt-Mari Olsson
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Det är visserligen råttans år enligt den kinesiska kalendern, men jag anade föga att årets början skulle domineras så totalt av detta faktum. Läser kalenderns spådom som säger att 2020 skall bli ett spännande aktivt år med förbättrad ekonomi och tillväxt, vilket kommer att hjälpa ekonomierna i världen. En spådom som slagit slint nu när pandemin härjar.
Men det finns hopp. För att tala med Eduardo Galeano: Det bästa måttet på ett samhälles hållbarhet är att titta på och mäta dess krishantering. Coronakrisen hanterar vi här i landet och hemmavid med det gemensamma för ögonen så gott det nu går i all dess oförutsägbarhet. Politiker samarbetar och Folkhälsomyndigheten delar ut råd som vi följer. Sjukvårdens hjältar och hjältinnor har alltid funnits där. Nu får de välförtjänta applåder för öppen ridå från balkonger världen över. Epidemiologer får stjärnstatus.
Men det går också lätt att spåra vad vi nedmonterat och borde bli bättre på i framtiden även om pandemins följder också har många positiva sidor. Solidaritet och kreativitet i främsta rummet. Även de mer närliggande dagliga problemen kan vi lösa gemensamt, i väntan på den nya tidens alla problemlösningar. Det stressframkallande leverne vi normalt ägnar oss åt har pausats. Miljö och natur har också fått en välbehövlig paus från skövling och rovdrift och återhämtar sig gradvis. Tillfälligt eller varaktigt? Det får framtiden utvisa – och många klimatfrågor väntar fortfarande på sin lösning.
På skyltar i staden kan jag läsa att det lagts ut gift för råttbekämpning. Många tankar får ny näring. Som råttorna som sprider smittan i Albert Camus bok ”Pesten”. Just nu i coronatider påpassligt aktuell i en nyöversättning.
Tänker också på en händelse då jag i tvättstugans toalett hittade en stor död råtta som letat sig in genom diverse gångar men misslyckats med att tag sig upp till friheten. Möter ibland råttor i närliggande områden, de som lever gott av allt skräp som finns utspritt där.
Etsat sig fast har också Ludvig ”Lubbe” Nordströms reportageserie, Lort-Sverige, den svenska radions första socialreportageserie, också bokutgiven. Den gången handlade det om sanitära förhållanden i 30-talets fattigsverige. Är vi på väg dit i dag? Råttor som kryper allt närmare …
Är det kanske dags för en ny serie? Skräp-Sverige! Överallt ser jag skräp som ingen tar hand om. Cigarettfimpar, plastpåsar, material av plast från byggen (har de inte skyldighet att ta hand om skräpet?), överfulla skräphållare som fåglar äter ur, och så vidare, i all oändlighet. Sopsäckar fulla med skräp är inte heller ovanligt att hitta i skogen trots att vi kan dumpa det gratis i kommunala återvinningsstationer. Nytt på skräpområdet är alla de elsparkcyklar som lämnas vind för våg. I Stockholmsområdet pågår projektet Rena Mälaren där dykare plockar upp allsköns bråte och runt om i landet pågår också privata skräpinsamlingsprojekt, så kanske är ett uppvaknande på gång?
Till sist en stilla undran. Är det inte också det personliga ansvarets frågeställning? Kan vi inte alla hjälpas åt att hålla rent? Ta hand om fimpar, plastpåsar med mera. Inte minst för att hålla råttorna borta - pesten ligger alltid på lur - men också för den gemensamma trevnaden!
Örjan Lissvik
Gå till toppen