Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Moa Berglöf: ”Ogenomtänkta löften när vinden blåser.”

Morgan Johansson (S).Bild: Patrik Renmark
Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Inte ens en vecka efter att tv-kändisen och entreprenören Paolo Roberto greps för sexköp på Östermalm i Stockholm hade justitieminister Morgan Johansson (S) bestämt sig för vilka åtgärder som behövs för att komma tillrätta med prostitutionsfrågan.
På sedvanligt socialdemokratiskt nollvisionsspråk – ”Sverige ska inte vara ett land där sexhandel förekommer” – meddelade justitieministern tillsammans med jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) i Aftonbladet (19/5) att sexköp nu ska ge fängelse istället för dagsböter. Dessutom ska den som har köpt sex utomlands kunna straffas för det i Sverige.
Och som så ofta när Morgan Johansson får för sig att lösa strukturella och sociala problem med hårdare tag riskerar resultaten även den här gången att antingen utebli eller ställa till med betydande oreda i lagstiftningen.
Idag kommer de flesta som avslöjas med att köpa sex undan med ett strafföreläggande, vilket gör att personen slipper åtal och rättegång, och dagsböter, vilket ger kortare tid i belastningsregistret. Är personen inte känd från tv behöver alltså inte omgivningen få reda på saken.
Det är inte otänkbart att det sociala stigma som kommer med en fängelsedom skulle kunna få fler att tänka till innan de bestämmer sig för att köpa sex. Men inte heller genom att ta bort dagsböter som påföljd kommer fängelserna att fyllas med sexköpare, eftersom skalan upp till fängelse rymmer både villkorlig dom, skyddstillsyn, samhällstjänst och fotboja beroende på brottets allvar.
Hur ska Morgan Johansson kunna infria sitt löfte? Ett alternativ är att höja minimistraffet till sex månader oavsett omständigheter. Men är det rimligt, för alla sexköpsbrott? Och hur skulle det i så fall motiveras i förhållande till andra brott, som exempelvis grov kvinnofridskränkning (minimistraff nio månader) eller grovt barnpornografibrott (minimistraff ett år)?
Stämmer det med det allmänna rättsmedvetandet att de här straffskalorna bör ligga så nära varandra?
Också det andra förslaget i debattartikeln kräver sina följdfrågor. Att många svenska män verkar tycka att det är oproblematiskt att köpa sex på semesterresan utomlands visar Folkhälsomyndighetens Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige 2017. Medan nästan en tiondel av alla svenska män någon gång har köpt sex, har hela 80 procent av dessa gjort det utomlands, enligt undersökningen.
Ett problem, ja. Men att inte kunna straffas i Sverige för något som är lagligt i ett annat land handlar inte om att skydda svenska sexköpare, utan om att länder inte bör ha inflytande över varandras strafflagstiftning. Det finns saker som är lagliga i Sverige, men inte i andra länder. Rätten till abort är ett exempel. Vill Morgan Johansson verkligen ändra på den principen?
Det är lockande att ställa ut löften när vinden blåser rätt. En debattartikel är frestande att skriva ihop. Men särskilt genomtänkt blir det sällan.
Gå till toppen