Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Varför inte en ny nationalsång med framåtblick i Helsingborgsmelodi?

Till och med för familjen Sverige är det åter accepterat att litet trevande visa sin sammanhållning den 6 juni. det skriver Per Andersson. Bilden visar det traditionsenliga nationaldagsfirandet på Solliden på Skansen.Bild: Henrik Montgomery/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Gemenskap är väl aldrig fel, om den syftar till att inkludera och inte exkludera. Till och med för familjen Sverige är det åter accepterat att litet trevande visa sin sammanhållning den 6 juni.
De fosterländska hyllningarna har förändrats med tiden, till både innehåll och form. Det är vi själva som har möjligheten att definiera svenskheten, vad som hör Sverige till. Vi har övergivit stormaktsvurmen och vi vill markera distans till främlingsfientlighet och andra osvenska inslag.
Landets gemensamma nämnare är kort och gott den tillmätta jordytan, de människor som befolkar den och de värden som lagts till grund för det gemensamma samhällsbygget. Att stå upp för dessa ideal och för samhörigheten mellan alla i landet, bör i all enkelhet vara klangbottnen för nationella attribut som svenska flaggan och nationaldagen.
Ett lands nationalsång är ett särskilt känsloladdat uttryck, som ger tillfälle att sjunga ut något av en programförklaring för landet och dess framtidshopp. Vår egen Du gamla du fria med sin allmänt hållna natur- och historieromantik blickar snarare bakåt.
Våra forna unionsbröder i väster håller sig med ett slags andra nationalsång, betydligt hurtigare och på allas läppar när russ och barnetog drar fram i glädjerus med sina flaggor den syttende mai: "Norge i rødt, hvitt og blått". Och den medryckande melodin har de lånat från Sverige! Den är komponerad på svenska statens beställning till försvarslånet 1940 som "Obligationsmarschen" av vår store tonsättare Lars Erik Larsson, som avled i Helsingborg 1986. Text skrevs av Alf Henrikson, med refrängen: "Går du med efter obligationer? Har du hört vilken ränta du får? Vi ska skramla till många miljoner, vi ska tömma vår spargris i år."
Varför inte återerövra Larssons raska toner och förse dem med en svensk nationaltext i tiden? Varje gång vi sjunger den på nationaldagen, studentexamen, skolavslutningen och andra evenemang skulle vi påminnas om – och själva uttala – den svenska värdegrunden, som ett credo till svenskheten så som vi vill se den: Sverige i guldgult och blått (melodi refrängen i Vi ska tömma vår spargris i år/Det er Norge i rødt, hvitt og blått!).
En av många gemenskaper är den,
vår nation som vi kallar för svensk,
och i Norden, Europa och världen
har vi rötter och släkt utan gräns.
---
Ingen annan än isen det ägde,
när vi började trampa dess jord,
och det land som vi lånar tillsammans
är nu Sverige i guldgult och blått.
---
Alla människor hålls för unika,
de ska okränkbar värdighet ha.
Här är kvinnor och män värda lika
och vi gör inte skillnad på folk.
---
Inte stolthet men tack fyller sinnet
för den folkmakt i frihet och fred,
som vi ärvt för att vårda och stärka.
På den grund ska vi bygga vårt land.
---
Tänka fritt, tänka nytt öppnar vägar
till vårt välstånd och värnad miljö.
Var och en bjuder till med sin styrka
och i samförstånd skapar vi mer.
---
Jag min vinst uti livslotteriet
vill få dela med den som ej vann.
Jag tar ansvar för mig och för andra.
Sprida glädje, det är min paroll.
---
Ifrån skärgård till fjäll, hed och hagmark,
under bokskogens flor, på var slätt
och i tätbyggda städer vi svenskar
ska stå upp för varandra som en.
---
Himmel blå, lyst av strålar från solen,
är vår nordiska frihetssymbol,
prydd med människokärlekens tecken.
Det är Sverige i guldgult och blått!
Per Andersson
Helsingborg
Gå till toppen