Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: En återvinningsdebatt för gamla politiska käpphästar.

Moderatledaren Ulf Kristersson håller på allvar på att växa i sin partiledarkavaj.Bild: Henrik Montgomery/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Givetvis kom onsdagens partiledardebatt i riksdagen att handla om coronakrisen. Givetvis vädrade partiledarna sina synpunkter på bristerna i äldrevården och på Sveriges strategi för att hindra smittspridning.
Men det var ändå ett annat intryck som bet sig fast. Att så mycket återgick till det normala. Att parti efter parti valde att hämta kraft i sina gamla käpphästar. Det var tillbaka till rötterna, till situationen före coronan. På många håll lät det som business as usual.
Så. På det viset kunde debatten kännas efterlängtad. För är det inte det de flesta av oss vill – att så snabbt som möjligt få återgå till en vardag, till det normala?
Att tala om en ”igenkänningens glädje” i riksdagsdebatten måste trots allt betecknas som en rejäl överdrift.
Men nog kände åhörarna igen sig när SD:s Jimmie Åkesson talade om en ansvarslös migrationspolitik. Eller när M-ledaren Ulf Kristersson framhöll vikten av ett starkt försvar. Eller när Liberalernas gruppledare Johan Pehrson tog upp skolan och EU. Eller när Jonas Sjöstedt (V) åter ondgjorde sig över att samarbetspartierna S, MP, C och L vill se över arbetsrätten och turordningsreglerna vid uppsägningar.
Att Centerns vikarierande partiledare Anders W Jonsson påminde om att hans parti sedan sent 70-tal drivit på för att ändra arbetsrätten i syfte att öka kvinnors, ungdomars och invandrares chanser på arbetsmarknaden spelade mindre roll. Sjöstedt vill inte ta intryck. Bara tanken på fler undantag från sist-in-först-ut-tumregeln är för V ett frontalangrepp på alla löntagare.
Att höra Isabella Lövin (MP) attackera Moderaterna för att vilja strypa biståndet till världens fattiga tillhör också avdelningen gamla favoriter. Eller ”Har du hört den förut?”
De allra mest enträgna partiledarna – eller de tjatigaste, om man så vill – var för dagen Ebba Busch (KD) och Stefan Löfven (S). De sade ungefär samma sak i varenda replik.
Busch frågade runt bland partiledarna om de inte ville vara med på ett rejält krispaket till vårdpersonalen. Det ville i princip alla. Ett så behjärtansvärt ändamål gick bara inte att säga nej till. För självfallet har KD här en poäng:
När den krävande coronakrisen väl är över måste vården och dess personal orka ännu mer – inte minst ta itu med den ”vårdskuld” som byggts upp i krisen och beta av alla de operationer som skjutits upp under coronan.
Stödet för Löfven var inte lika starkt som för Busch. Statsministern ville försäkra sig om att alla partier ställer upp på hans prioritering: efter pandemin ska pengar till välfärdens upprustning – känns slagdängan vård-skola-omsorg igen? – gå före stora skattesänkningar.
Här visade Moderaternas Ulf Kristersson att han börjar växa i sin partiledarkavaj. Denna klassiska motsättning mellan S och M bemötte Kristersson med befogade retoriska motfrågor:
Om nu Socialdemokraterna är övertygade om att det alltid är så lyckat med höga skatter, varför går partiet inte tillbaka till 90-procentiga marginalskatter? Och varför vill S inte ta bort alla jobbskatteavdrag?
Sanningen är ju, som M-ledaren slog fast, att S en gång var ett stolt arbetareparti, men att den rollen i mångt och mycket tagits över av andra.
”Ni odlar en retorik från 50-talet”, väste Kristersson, moderatledaren som blir allt vuxnare i partiledarrummet, i riktning mot Löfven.
Om mycket i riksdagens partiledardebatt andades en återgång till det normala, så var det knappast fallet på Folkhälsomyndighetens presskonferens. Ytterligare 78 personer smittade med covid-19 har rapporterats avlidna. Totalt låg dödssiffran på onsdagen på 4 795 personer.
Coronakrisen är inte över. Långt därifrån. Svenskarnas vaksamhet, försiktighet och hänsyn måste fortsätta. Länge än, trots sommar, sol och skolavslutningar.
Politiken återgår till gamla hjulspår. Allt fler företag återupptar sin verksamhet. Och det blir åter tillåtet att resa runt i landet. Men viruset är lika farligt nu som innan.
Gå till toppen