Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Inte i något av de dokument som styr Malmö universitets jämställdhetsarbete finns andra perspektiv än de radikalt genusvetenskapliga.”

Malmö universitets rektor Kerstin Tham står för ett synsätt som ändrar grunden för vad vetenskap är, vad en forskare gör och vad ett universitet är till för. Det skriver Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn.

Kerstin Tham varnar för en utveckling i andra länder där politiska krafter vill styra forskningen och kunskapsproduktionen. Det är uppenbarligen lättare att se grandet i andras ögon än bjälken i det egna, skriver Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn.Bild: Hussein El-alawi
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Kerstin Tham, rektor vid Malmö universitet, hävdar att vi i vår bok Genusdoktrinen blandar ihop praktiskt jämställdhetsarbete med genusvetenskap som forskningsfält (Aktuella frågor 10/6). Hon förklarar att genusvetenskap bidrar med kunskap när det gäller hur jämställdhetsarbete kan bedrivas, men understryker samtidigt att forskning från andra ämnen bör vägas in.
Men hennes resonemang är märkligt. En av våra huvudpoänger i Genusdoktrinen är just att man inte bör blanda samman jämställdhetsarbete med radikala genusteorier.
Vi visar, med stöd i en mängd dokument, regeringsbeslut och över åttio intervjuer, hur ideologi sprungen ur genusvetenskapen dominerar jämställdhetsarbetet inom universitetsvärlden. Jämställdhet betyder för de flesta att män och kvinnor ska ha lika villkor och möjligheter.
Men de teorier som ligger till grund för jämställdhetsintegreringen av alla Sveriges lärosäten, myndigheter och forskningsråd, säger att även utfallet måste bli lika. Det handlar inte bara om att reservera tjänster för kvinnor, utan även om vad som ska läras ut och själva innehållet i forskningen. Men kanske är Malmö universitet ett undantag? Låt oss titta närmare.
Om det stämmer att det praktiska jämställdhetsarbetet och genusvetenskap inte blandas samman borde Malmö universitets policydokument och handlingsplaner ha en inkluderande tolkning av jämställdhetsarbete. Då borde andra forskningsfält än det genusvetenskapliga framträda i dokumenten.
På den internationella kvinnodagen den 8 mars 2019 publicerade Malmö universitet en nyhet på temat jämställdhet.
De pengar universitetet hade fått från staten genom att uppgraderas från högskola till universitet 2018 skulle gå till att skapa fyra nya forskningsprogram med jämställdhet som ledord. Programmen ska “bli modeller för hur vi skapar jämställdhetsintegrerade processer och mer jämställda forskningsmiljöer”. Forskningsledarna ska därför utses av ”genusmedvetna bedömningskommittéer”. I likhet med ledarna för de befintliga utbildningarna hade de nu "gått utbildning i könsmaktsordning". Även studenterna skolas genom en rad aktiviteter för att “bli mer genusmedvetna och normkritiska när de ska ut i arbetslivet som exempelvis socionomer, lärare, tandläkare, ingenjörer och sjuksköterskor”.
I Malmö universitets jämställdhetsplan står det att det är omöjligt att uppnå könsneutralitet inom högskole- och universitetsvärlden, eftersom könsmaktsordningen, och andra normer, hindrar kvinnor att konkurrera på lika villkor. Hela universitetssystemet måste därför ändras, eftersom “maktordningar inom akademin riskerar att bland annat skapa forskning där problemformulering blir ett manligt privilegium och norm. Denna normalisering av det maskulina, förment könsneutrala och 'objektiva' osynliggör andra perspektiv”. Hur vill då Kerstin Thams universitet komma tillrätta med det? Bland annat genom kunskapshöjande insatser med genus-/intersektionella perspektiv för alla med inflytande på universitetet. Dessutom ska universitetet kontinuerligt göra genusmedvetna och normkritiska kartläggningar.
Kan något sägas utifrån ett intersektionellt perspektiv, frågade Nationella sekretariatet för genusforskning i sin återkoppling på Malmö universitets jämställdhetsintegreringsplan. Allt, tycks Kerstin Tham svara. Alla universitetets planer och dokument på området är impregnerade av intersektionalitetsteorins syn på människan som reducerad till sin könstillhörighet, etnicitet, sexuella läggning och annat som identitetspolitiken för tillfället ser som viktigt. Ett sådant synsätt är inget annat än en tyst revolution som ändrar grunden för vad vetenskap är, vad en forskare gör och vad ett universitet är till för.
Det är alltså inte lite som står på spel. På Malmö universitet finns en rad samhällsviktiga grundutbildningar, som lärare, tandläkare, ingenjör, socionom och polis. Alla dessa yrkesutbildningar har utvärderats av universitetets eget genuskollegium, som sedan starten 2014 enligt universitetets hemsida arbetat med att stärka, utveckla och fördjupa genusvetenskapliga perspektiv inom utbildning, forskning och samverkan med omvärlden.
Under förra året blev genuskollegiet klart med att ha reviderat “utbildningsplaner, kursplaner, lärandemål, lokala examensmål, kursguide, kurslitteratur, undervisningsformer och utbildningsinformation”. Vilka som ingår i genuskollegiet går inte att ta reda på via universitetets hemsida, men de är nu i full gång med att nogsamt bevaka att utbildningarna fortsätter att marineras i ”genus och andra maktordningar”.
Förändringen av Malmö universitet kräver enligt dess jämställdhetsplan övertygade medarbetare och övertygade ledare med kunskap om genusperspektiv, normkritik och intersektionell teori. De måste “acceptera problembilden”. Något utrymme för kritiska frågor finns inte, då är man ju inte tillräckligt övertygad.
Inte i något av de dokument som styr universitetets jämställdhetsarbete finns ett spår av andra perspektiv än de radikalt genusvetenskapliga, trots att Kerstin Tham låter påskina det i sitt inlägg på Aktuella frågor. Vem är det som blandar ihop jämställdhetsarbete med genusvetenskap egentligen?
Kerstin Tham varnar för en utveckling i andra länder där politiska krafter vill styra forskningen och kunskapsproduktionen. En varning i rättan tid. Men det är uppenbarligen lättare att se grandet i andras ögon än bjälken i det egna.
Ivar Arpi, författare och ledarskribent på Svenska Dagbladet.
Anna-Karin Wyndhamn, författare och doktor i pedagogiskt arbete, verksam vid Göteborgs universitet.
Gå till toppen