Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Bra med öppna skolor. Men synd med tomma bänkar.

Studentexamen på Åbyskolan den 5 juni 2020.Bild: Niklas Gustavsson
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Sommarlov! Terminen är avslutad och de sista klasserna har sprungit ut. Det har varit en annorlunda termin, med många prövningar, i såväl förskola som grundskola och gymnasium. Coronapandemin har ställt alldeles speciella krav på lärare, elever – och föräldrar.
I förskolan har frånvaron ökat markant, i synnerhet i socioekonomiskt utsatta områden. I Göteborg har exempelvis frånvaron varit så hög som 80 procent i stadens nordöstra stadsdelar.
Även i grundskolan har frånvaron i hela landet varit högre än normalt, enligt en rapport från Skolverket. I början av mars var frånvaron 35 procent högre äntidigare år, men har under våren sjunkit till 20 procent. Att frånvaron är något högre är förväntat, eftersom rekommendationen från Folkhälsomyndigheten är att stanna hemma så snart man känner sig lite krasslig. Men sannolikt har många föräldrar dessutom hållit sina barn hemma av oro för smittan.
Två av tre huvudmän i Skolverkets undersökning menade att frånvaron är ojämnt fördelad bland olika grupper av elever. Liksom i förskolan var elever från socioekonomiskt utsatta områden och elever med utländsk bakgrund hemma från skolan i högre utsträckning. Detta mönster har också uppmärksammats i Malmö. I april berättade stadens grundskoledirektör Anders Malmquist för P4 Malmöhus att skolor i utsatta områden tidvis haft en frånvaro på över 70 procent.
Det är olyckligt om barn som redan möter större utmaningar i vardagen än sina kamrater inte får den undervisning de så väl behöver.
Gymnasieskolorna har visserligen upplevt en motsatt tendens var gäller skolfrånvaro, med 35 procent lägre frånvaro bland elever, men distansundervisningen har medfört andra svårigheter. Det kan vara svårt att hålla motivationen uppe när undervisningen sker i hemmet, vilket troligen hårdast drabbat dem som var studietrötta redan innan coronakrisen. Elevers fysiska och psykiska hälsa kan också ha påverkats negativt till följd av stillasittande och bristen på social samvaro.
Våren har även ställt högre krav på lärare, som i många fall tvingats ordna separata uppgifter för de elever som valt att stanna hemma av oro för smittspridningen.
Många problem har alltså identifierats, men en stor del av dem har också kunnat lösas på ett föredömligt sätt. Alla gymnasieskolor är värda en eloge för den snabba omställning de lyckats göra till distansundervisning.
Och i Malmö tog grundskoleförvaltningen tag i den höga skolfrånvaron genom flera kommunikationskampanjer som gav goda resultat. Föräldrar informerades om hur skolorna arbetade och påmindes om den allmänna skolplikten. Dessutom ringde personalen i flera skolor direkt till föräldrarna för att motivera dem att skicka sina barn till skolan. En viktig del i arbetet var sannolikt att informationen fanns tillgänglig på tio olika språk.
Förlorad skoltid kan vara svår att ta igen. Att hamna på efterkälken kan sänka motivationen och göra det svårt att ta till sig av ny kunskap som bygger på den missade. Även förskolebarnens närvaro är viktig, särskilt i utsatta områden där förskolan är central för barnens språkutveckling.
Det är ännu osäkert hur skolorna i höst kommer att påverkas av coronapandemin. Distansundervisningen i gymnasieskolan ska inte fortgå. Men övriga problem kan kvarstå eller återkomma i det fall Sverige drabbas av en andra smittvåg.
Den svenska coronastrategin kan kritiseras. Men att inte stänga skolorna förefaller ha varit ett klokt beslut.
Gå till toppen