Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Dyslektiker behöver ha hjälpmedel på proven för att det ska bli rättvist

Linnéa Ekstedt tycker att dyslektiker ska få ha hjälpmedel på de nationella proven.Bild: Sonny Thoresen
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Jag tycker att dyslektiker ska få ha hjälpmedel på prov. Jag själv är dyslektiker och går i sjuan. I sexan hade vi nationella prov i svenska och matte. Då fick jag inte ha några hjälpmedel, till exempel rättstavning eller lathund, det var väldigt jobbigt och tog mycket energi och väldigt lång tid.
Det finns hjälpmedel för detta och det är till exempel legimus och inläsningstjänst som man kan använda, det är ett läromedel som läser upp texter. Legimus läser upp berättelseböcker till exempel som romaner och inläsningstjänst läser upp läroböcker. Om man går över till mitt perspektiv igen så är det inte många som använder detta på lektionstid eftersom man är rädda för att sticka ut.
Därför tycker jag att man ska gå igenom det på en lektion att alla är olika och behöver olika hjälpmedel för att få en rättvis bedömning. Det gjorde min svenskalärare i sexan, men jag tycker att man ska göra det igen. Till exempel är det många i klassen som är dyslektiker som oftast skämtar om det med de andra i klassen. Det kan kännas väldigt jobbigt som dyslektiker eftersom man känner sig lite utpekad.
Jag fick min diagnos i fyran. Utredningen gjorde vi för att jag inte kunde läsa med flyt men jag kunde heller inte multiplikationstabellen. Multiplikationstabellen tänker man att det inte har med dyslexi att göra men det har det. Man kan tänka det är som en läsförståelse, att man ska memorera, det är en svaghet som dyslektiker har. Därför ska dyslektiker få ha en lathund på multiplikationstabellen på matteproven för att det ska bli en rättvis bedömning.
På nationella proven är det oftast en rast emellan de två delarna på provet där man får fika för att få mer energi. Det som de inte tar hänsyn åt är att dyslektiker behöver arbeta dubbelt så hårt när de skriver prov utan hjälpmedel.
Det är inte bara på proven utan även i vardagen eller på lektionerna som vi dyslektiker behöver arbeta hårdare. Till exempel: när man blir lite äldre och ska ta körkort, då ska man hinna läsa skyltar och hålla koll på fordonet man kör. Men det kan även vara när man ska läsa på en innehållsförteckning.
Eller på en svenskalektion där det är läsning. Där går det mycket långsammare för en dyslektiker att läsa, för man behöver kämpa mer för att förstå handlingen. Som jag skrev finns det hjälpmedel men det är inte alla som vill använda det för att man inte vill sticka ut.
Därför tycker jag att dyslektiker ska få ha hjälpmedel på alla prov.
Linnéa Ekstedt
Gå till toppen