Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Lilla Namo: ”Jag föddes med ett ansvar”

Lilla Namo är tillbaka med ep:n ”Queens” som tar upp kärlek och psykisk ohälsa, gör upp med gangsterrappare och bjuder på ”en riktig skrytrap”. – Jag känner att jag har hittat tillbaka till mig själv. Jag har haft svårt att prata om och hantera känslor, men det har jag inte längre, säger hon.

"Det som betyder mest för mig är när unga människor kommer fram och säger att de älskar min musik. Det betyder allt när man har berört någon, som också kan känna igen sig i hur jag ser ut, var jag kommer ifrån, vad jag säger", säger Lilla Namo.Bild: Claudio Bresciani / TT
Namo Marouf, mer känd som Lilla Namo, har som så många andra suttit hemma och jobbat under coronavåren.
– De första veckorna var lärorika. Det är som att man har en substans i kroppen, en stress, som jag blev avgiftad ifrån. Jag kom tillbaka till den grundmänniska som jag glömt bort att jag är.
TT: Vem är det?
– Den som jag var när jag var liten. Hon försvann när jag var mellan 26 och 29. Jag var tvungen att omvärdera mycket i mitt liv då och tappade bort mig lite.
Coronavåren blev en nystart, arbetet med ep:n ”Queens” en annan. Den är ett självutlämnande sex spår långt manifest som handlar om kärlek, självreflektion och ifrågasättande av identitet. Den lekfulla låten ”Queens” synar normer med en melodi skriven av Felipe ”Fille” Leiva Wenger.
– Den handlar om att stärka kvinnor och alla som identifierar sig som kvinnor. Jag leker lite med stereotyper och normer, som att som kvinna få vara lite självgod, att som 31-åring få vara lite barnslig och skriva en skrytrap.
I den vapentunga ”Gangster” råder en mörkare stämning, och Lilla Namo säger att hon behövde skriva av sig om debatten om unga gangsterrappare.
– Å ena sida står jag inte bakom någon som leker med vapen i en musikvideo och säger kvinnoförnedrande saker. Men å andra sidan. Man kan inte censurera någons berättelse eller konst. Det är vissa människornas vardag eller det de ser och vill berätta. Varför ska man ta ifrån dem det då? Låten är skriven till dem, som till en lillebror: ”Kan ni sluta?”
TT: Känner du något särskilt ansvar med din musik?
– Jag föddes med ett ansvar. Jag hade inte gjort musik om jag inte kände att jag hade ett ansvar. Men det där ansvaret hade nog funnits ändå, även om jag inte haft musiken. Jag hade kanske forskat, men på något sätt berättat något som inte hörs i vanliga fall.
Lilla Namo slog igenom 2012 med den humoristiska dansgolvshiten ”Haffa guzz”. Albumet ”Tuggare utan gränser” resulterade i Grammisnomineringar, P3-Guld-priser och blev en viktig del av vågen av hiphop ledd av kvinnor.
– Jag är tacksam för allt som hände men när jag blev nominerad till Årets textförfattare på Grammis 2013 blev det världens hjärnspöke för mig. Jag tappade lite glädjen i att skriva. Inte på grund av berömmet utan för att alla drog i en. Jag kunde inte hantera det. Vissa kanske gillar att vara offentliga personer men det är fan inte kul.
I dag känner hon sig bättre på att hantera emotionella berg- och dalbanor. Lilla Namo säger att hon numera kan prata om sina känslor och är noga med att omge sig med folk som hon respekterar och har lärt sig (”den hårda vägen”) vilka som är hennes verkliga vänner.
– Jag tror min största lärdom är att jag inte behöver sträva efter något perfekt. Tidigare var jag så fast i ”duktig flicka-syndromet” samtidigt som man ständigt blev påmind om att man måste kämpa dubbelt så hårt som icke-vit. Men så blev jag medveten om vilka höga krav jag ställde på mig själv och att det skapade så mycket ångest. Det var ju ingen annan som explicit sa till mig: du måste plugga på KTH, du måste göra musik, du måste vara en bra vän, säger Lilla Namo och fortsätter:
– Det hände såklart inte över en natt, det har tagit flera år för mig att fatta. Men jag tror att allt händer av en anledning och det behövs lite knas för att man ska känna glädje. Om jag skulle tappa bort mig själv igen så är det väl meningen. Jag kommer att hitta tillbaka igen.
Fakta

Lilla Namo

Namn: Namo Marouf

Född: 1988 i Upplands Väsby.

Uppvuxen: Akalla, utanför Stockholm.

Bor: Söderort, Stockholm.

Familj: "Jag är jävligt singel. Det är soft."

Utbildning: Har studerat till civilingenjör vid Kungliga tekniska högskolan, jobbar som stadsplanerare.

Meriter: Släppte debutsingeln "Haffa guzz" 2012. Medverkar på Petters låt "King" från 2013. Debutalbumet "Tuggare utan gränser" kom 2013. Har samarbetat med artister som Kaah, Marit Bergman och Linnea Henriksson. Utsedd till "Årets rap" av Musikguiden, "Årets hiphop" på P3 Guld, Grammisnominerad som årets textförfattare. Ep:n "Beep beep" släpptes 2018.

Fritiden: "Jag målar. Gillar att sortera mina kryddor i bokstavsordning. Många kanske tror att jag är lite bohemisk men jag älskar ordning."

Vilande projekt: Podd om stadsplanering. Försäljning av kläder till stöd för den kurdiska Peshmerga-rörelsen.

Aktuell: Med nya ep:n "Queens", som släpps den 26:e juni.

Gå till toppen