Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Män, makt och Mia. Skrattet tystnar.

Bild: Björn Larsson Rosvall / TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Ja, vi vet redan att hon fyllt Globen flera gånger om. Men för dem som inte regelbundet tar sig till Stockholm ens i coronafria tider är det likafullt en ren fröjd att Mia Skäringers No More F*cks To Give nu finns på Netflix.
"Männen har talat sedan dinosaurierna dog ut", säger feministikonen. "Det är mina två timmar."
Och vad säger hon då, när hon har ordet och vårt öra? Mia Skäringer skräder inte orden. Försöker inte ens vara rumsren. Hon struntar i att behaga.
Klädd i morgonrock äntrar hon scenen som sitt eget förband, värmer upp. Börjar i våldtäkt. Fortsätter med förlossning, och förklarar för männen i publiken hur det är att klippas upp med en kall sax utan bedövning för att man annars kan spricka som från mungipan till örat.
Ätstörningar. Mens. Makt. Systerskap. Inget är för stort eller för litet. Och så det där med att äntligen få vara i fred med sin egen kropp, vad det betyder för den som vuxit upp med "gammelmormors sexuella trauma mellan benen", och sedan uppmanas att bejaka kåtheten.
Hon tar sig rätten att driva med män – namngivna – utifrån grundregeln att man får göra sig lustig på de mäktigares bekostnad, skoja uppåt och peka på kvinnoföraktet. Hon driver också med foträt feminism.
Det är befriande och – ja – det är roligt. Fast skrattet fastnar till slut i halsen. För i världens mest jämställda land finns fortfarande en hel del makt att fördela om.
Gå till toppen