Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Elin Henriksson: På väg mot klimatkris. Med berått mod.

Skogsbränderna spås bli fler och värre när jordens medeltemperatur höjs.Bild: John Locher
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Cynisk. Ett brott mot mänskliga rättigheter. En rysk roulett med riskgrupper. En lobotomerad likgiltighet. På väg mot storskalig död. Det är några av de formuleringar som använts för att beskriva den svenska coronastrategin och dem som är ansvariga för den. I Sverige och utomlands har många förfärats över bilder på svenska uteserveringar, fulla av folk.
Många, bland andra Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, anser nuatt regeringen borde ha utgått från en försiktighetsprincip i respons till spridningen av covid-19. Inför ett hot man inte vet mycket om bör man ta höjd för att det värsta tänkbara kan inträffa,iställethar regeringen, enligt Åkesson, gjort sig skyldig till en "massaker”.
Även Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch har riktat hård kritik mot strategin. Regeringen har "med berått mod" tillåtit en smittspridning som lett till tusentals människors död, sade hon i SVT:s partiledardebatt.
Men om den svenska hanteringen av coronapandemin varit cynisk, eller tytt på en likgiltighet inför människolivets värde, vilka ord ska då användas för att beskriva världssamfundets liknöjda inställning till klimatkrisen? Vad är havererade klimatförhandlingar, utbyggnad av Arlanda flygplatsoch av Preems oljeraffinaderi i Lysekil om inte en cynisk likgiltighet för människors liv?
Hur kan samma partier, samma personer, som klagar på den svenska coronastrategin, samtidigt nonchalera vår tids största kris?
Det är förstås inte bara politiker som gör sig skyldiga till paradoxen att reagera med kraft på coronakrisen och samtidigt blunda för klimathotet. Eller som bedyrar hur viktigt klimatet är utan att agera med kraft i riktning mot minskade utsläpp.
I Greta Thunbergs sommarprat i P1 berättade hon om ett möte med en äldre man på en bensinmack i Texas. Han kom fram och sade "jag är ett stort fan", varpå han gick över parkeringen, hoppade upp i sin "gigantiska pickup truck" och körde ut på motorvägen. Uttalandet och beteendet tycks inte gå ihop.
Greta Thunberg tror inte på att människor förstår men förtränger klimatkrisens fulla innebörd för att den är för jobbig att ta in. Att inse vilka ödesdigra följder uppvärmningen kan få och ändå fortsätta göra som vi gör skulle vara ondskefullt, sade hon. Snarare verkar hon tro att kunskapsbrist är problemet.
Och det kan säkert stämma att många, till och med högt uppsatta politiker, är okunniga om klimatkrisens alla eventuella konsekvenser. Men det är inte därför de inte agerar. Även om de saknar kunskap vet de tillräckligt för att inse att läget är allvarligt.
Nej, problemet är inte avsaknad av information. Det är avsaknad av känsla. För det är inte rationalitet som gör att människor agerar snabbt och kraftfullt i en kris. Det är rädsla. Det är empati. Coronapandemin sker här och nu, med hundra procents säkerhet. Men forskning visar att många tror att klimatkrisen kommer att drabba någon annan, sedan, kanske.
I ett globalt perspektiv finns det fortfarande många som förnekar klimatförändringarnas existens eller misstror forskarnas riskkalkyler. Men även de som tycker att klimathotet är en viktig fråga misslyckas ofta med att förändra sitt beteende i enlighet med sina åsikter. Inget av det beror på ondska. Det beror på mänskliga, psykologiska mekanismer.
Det tar tid att ändra attityder och ännu längre tid att ändra beteende. Särskilt när det gäller djupt rotade vanor och när vinsten av att ändra dem upplevs som liten. Sannolikt kommer människor att ställa om för klimatet, som de gjort för corona, mer och mer när konsekvenserna blir påtagliga. Men då kan oåterkalleliga kedjereaktioner redan ha dragits i gång. Därför duger det inte att politiker väntar med omfattande åtgärder tills opinionen ändras. De måste gå före och tillämpa en försiktighetsprincip.
Något annat vore cyniskt. Likgiltigt. Och kan resultera i storskalig död.
Gå till toppen