Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Allmänheten ska ha insyn. Även under pandemin.

Vera Jourova agerar för öppenhet.Bild: Francisco Seco
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Coronakrisen slår mot journalistiken. Inte bara för att reportrar som besökt områden med stor smittspridning själva har drabbats av covid-19. Stater och myndigheter runt om i världen har gjort det svårare att rapportera om utvecklingen.
På många håll används undantags- och karantänsregler som förevändningar för att begränsa möjligheter till insyn. Och auktoritära stater tar tillfället i akt att stärka sitt grepp om medier – med hänvisning till behovet av kontrollerad information. Till och med inom EU finns exempel på steg åt det hållet. I våras röstade Ungerns parlament igenom en krislag som gör att den som anses sprida osanning eller förvrängd information om pandemin riskerar upp till fem års fängelsestraff.
I praktiken en möjlighet för regeringen att tysta kritiska röster.
Men vad auktoritära ledare än försöker få det till, så bidrar det naturligtvis inte till smittskydd att hindra journalister från att göra sitt jobb. Tvärtom.
"Vi har lärt av tidigare situationer, till exempel ebolakrisen, att brist på korrekt information gjorde hälsokrisen i sig själv ännu värre", säger biståndsorganet Sidas generaldirektör Carin Jämtin i en SVT-intervju.
Det är ett av många skäl till att Sverige via biståndet stöder journalister i andra länder.
Men faktum är att arbetsvillkoren har blivit svårare även för medier i Sverige sedan pandemin bröt ut. Det konstaterar styrelsen för publicisternas organisation Utgivarna i ett inlägg på DN Debatt. Föreningen Grävande journalister framhåller detsamma i Svenska Dagbladet.
När reportrar vänder sig till regioner, kommuner och myndigheter framstår det gång på gång som om offentlighetsprincipen har satts på undantag. Genom en märklig ovilja att lämna ut offentliga uppgifter – som alla har rätt att ta del av – lämnas angelägna frågor utan tydliga svar. Det kan handla om alltifrån smittspridning på äldreboenden till tillgången till skyddsutrustning för hemtjänstpersonal.
När det gäller covid-19 går beklämmande mönster igen.
Det hänvisas till patientsekretess, fast det inte handlar om uppgifter om enskilda personer. Anställda beordras att inte tala med medier, trots grundlagsstadgad meddelarfrihet. Det finns till och med fall då journalister nekats att ta del av till synes harmlösa offentliga uppgifter med hänvisning till att det skulle äventyra rikets säkerhet.
När tidningarna inom Sörmlands Media ville ge sina läsare en bild av smittspridningen på äldreboenden avspisades de i ett samordnat svar från åtta av nio kommuner. Och när P4 Sörmland försökte få en bild av smittspridningen i nio sörmländska kommuner vägrade samtliga att lämna ut uppgifter.
Besluten har i flera fall ändrats sedan de överklagats till högre instans. Men som Utgivarna påpekar så är det här ändå en oroande utveckling. Det är i svåra lägen som landets grundläggande demokratiska principer sätts på prov.
Insyn i det offentliga är inte bara en förutsättning för att allmänheten ska kunna utkräva ansvar. Utan en hög grad av öppenhet skapas dessutom grogrund för rykten, ogrundade misstankar och konspirationsteorier. Alltså just sådan desinformation som nu sprids i så hög grad att det föranleder åtgärder från EU-kommissionen.
"Vi måste mobilisera alla relevanta aktörer från internetplattformar till myndigheter, stöda självständiga faktagranskare och medier", påpekar kommissionären för värderingar och öppenhet, Vera Jourova.
För svensk del kan det räcka långt att värna offentlighetsprincipen – även i nuvarande svåra och ovanliga lägen. När allmänheten behöver mer information får reflexen inom regioner, kommuner och myndigheter inte vara att vilja dela med sig mindre.
Gå till toppen