Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Karin Stensson

Skådespelaren, dramapedagogen och sångerskan Karin Stensson från Lund har avlidit, 83 år gammal. Hon efterlämnar maken Gunnar, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Vi lärde känna Karin i slutet av 1970- och början av 80-talet. Vi arbetade i den kultur- och fritidsverksamhet som utgick ifrån socioterapin på S:t Larsområdet, som på den tiden var mycket omfattande. Den vände sig även till öppna och slutna vård­enheter i kranskommunerna inom Landstinget.
Vi var en grupp av socioterapeuter, studiecirkelledare och fritidsledare som samarbetade mycket tätt. Karin med sin utstrålning drog från början blickarna till sig, och det stod klart för oss att hon hade en skapande förmåga utöver det vanliga, och att hon menade allvar med allt hon företog sig.
Karin var utbildad skådespelerska, dramapedagog och sångerska. Allt detta kom hon att använda sig av under sina många år av arbete på det psykiatriska fältet och också dess förgreningar inom vård- och omsorg. Karin gick runt på de olika avdelningarna för äldre och sjöng. Det skedde inte i stundens ingivelse. Hon var väl förberedd med dagens tema som kunde vara Skola, Konfirmation, Julfirande och sånger med anknytning.
Karin ledde äldre i grupper med Minns du-tema, där deras berättelser nedtecknades av Karin och blev till häften som deltagarna i gruppen och deras anhöriga fick del av.
Karin startade en teatergrupp för unga inneliggande. Den ville vi gärna vara med i. Scenerna kunde handla om förtryck, kontakt, avvikande, ilska. Karin planerade och ledde. Mellan sammankomsterna gick hon hem till Klostergården och skrev passande sånger till de olika scenerna. Vi utvecklades alla utan åtskillnad genom detta. Vi vågade spela inför publik och bidra med egna uppslag och hade roligt hela tiden. Teatergruppen fick namnet Samlade Krafter.
Revygruppen Dårfinkarna föddes för att kommentera dagsaktualiteter. Ängla (Karin) och Vingla (Inger) är två himmelskt oförglömliga karaktärer i en föreställning. Vi var överväldigade av Karins aldrig sinande kreativitet. Karin mådde som bäst när hon skapade.
Även efter S:t Lars-eran fortsatte Karin att vara ett nav i en verksamhet som vägrade ge upp. En Kulturförening Vårdat och Ovårdat såg dagens ljus.
Samlade Krafter spelade på vårdutbildningar, lärarhögskola, terapier, vårdhem, kriminalvård och turnerade vida omkring. Alla hjälptes åt, men Karin var den oersättliga, som stadigt och målmedvetet hade blicken och det yttersta ansvaret.
En sånggrupp, Cantona, som Karin startat, bidrog också vid olika arrangemang. Karins samtal med en person med erfarenhet av psykoser dramatiserades till monologer. Ta inte mina cigaretter och Kommer inte kaffet snart. Med olika medspelare tillkom konstellationer som till exempel RosRis och Aninka.
Vi var vårdade och ovårdade tillsammans för att utan etiketter och sortering visa att alla kan skapa tillsammans.
Karin var fast och envist rotad i småländsk mylla. Ofta, ofta fick vi höra minnen från hennes uppväxt i Småland. En sång om en kalv som föds en småländsk natt i en ring av vakande kor glömmer vi aldrig. Älghult där Karin var född har också i alla år varit den plats där hennes älskade stora familj har samlats.
Karins sånger och texter kommer alltid att finnas med oss. Hennes svenska text till The Rose avslutas med orden ”...är en ros som aldrig dör”. Det är Karin för oss!
Anna-Lena Kippel
Eva Husmark
Gillian Nilsson
Inger Grubelic’
Katrine Arvidsson
Kerstin Strock
Lisbeth Jönsson
Gå till toppen