Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Elina Pahnke: Par som poddar – världens sämsta idé

I samma stund som en mick sätts upp mellan två älskande tycks omdömet stängas av. Elina Pahnke synar trenden med par som poddar med varandra.

Nour El Refai och Henrik Schyffert.Bild: Jessica Gow/TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Finns det något mer olidligt än att utan förvarning befinna sig i någon annans kärleksgnabb? Att kastas in i ett ofrivilligt triangeldrama och tvingas lyssna till små pikande kommentarer om vem som gör vad hemma, ett plötsligt inkallat vittne till monogamins avgrund.
Ja, det finns faktiskt någonting ännu mer outhärdligt: när kärlekspar istället bestämmer sig för att göra en podd tillsammans.
Genren ”smäll upp en mick mellan middagen och nattningen” växer olyckligtvis. Den senaste i raden står komikerparet Nour El Refai och Henrik Schyffert för. Podden går under namnet ”Nours poddelipodd. Och Henrik.”
För den som inte blir avskräckt redan vid namnet, och som lyckas uthärda det tramsiga introt, väntar ytterst plågsamt innehåll.
Det är förståeligt hur lätt det är att tappa omdömet när ens samtalspartner också är ens livspartner – det finns nämligen en hel rad saker som ens pojkvän kan tycka är kul utan att det nödvändigtvis är det. Och att Henrik Schyffert inte är den manliga man som Nour El Refai tror att alla ser honom som är möjligen ett kul internskämt, men mindre intressant att lyssna på utanför hemmets lyckta dörrar.
Poddelipodd-konceptet har ingen tydlig riktning, utan tycks gå ut på att bekräfta varandras heterosexuella roller. Eller som de själva understryker; de ”heteroäcklar sig”. Rent konkret betyder det innehåll i form av det tokroliga faktum att Henrik Schyffert hyr in en tapetserare, trots att han är man! Samtidigt ska Henrik Schyffert bevisa hur gullig och dum hans lilla tjej är genom att testa hur många hårdrockslåtar hon kan. Bara två! Och så vidare, tills döden skiljer dem åt.
Alexander Pärleros och Ida Warg driver podden ”Sånt är livet – Alex & Ida”.Bild: Claudio Bresciani/TT
En annan duo som inte drar sig för att göra sitt parprojekt till poddprojekt är entreprenörerna Alexander Pärleros och Ida Warg. Eller ”Pärlan” och ”Vargen”, som de kallar varandra i podden "Sånt är livet - Alex & Ida". Med över hundra avsnitt bakom sig har de lyckats göra content av varenda skrymsle i sitt hem. Och hemmet, det kan också bli allmängods, eftersom de informerar lyssnarna om att planritningen till deras framtida hus ska läggas ut på sociala medier, så att lyssnarna kan komma med tips och råd om vilken funktion de olika rummen ska fylla.
Trots sitt politiska anslag gör makarna Peter och Nina Rung ungefär samma sak. I sin podd ”C/o Rung” ska feministiska frågor stötas och blötas med deras egna kärleksrelation som canvas. Också här är grundförutsättningen för samtalet deras olika kön. Men istället för att skämta om vem som gör hantverksarbetet och vem som diskar vill de istället berätta om vilka magnifika undantag de är. Han – som varit en så dålig kille innan – är nu ett feministiskt underbarn. Och Nina Rung – hon är så stark att hon lyfter sin man på poddens omslagsbild.
Kriminologen Nina Rung driver podden ”C/o Rung” tillsammans med sin man Peter Rung.Bild: Johan Nilsson/TT
Trots sin inramning blir avsnitten ändå en berättelse om hur män och kvinnor är. För att komma tillrätta med detta förespråkar de en rad förbud, som porrförbud. Och någonstans blir andemeningen ändå essentialistisk. Utan lagens långa arm kommer könsmaktsordningen fortskrida, eftersom män är på ett sätt och kvinnor ett annat.
Att privatlivet blivit en allt mer säljbar produkt är sen gammalt. Att så influencers, komiker och opinionsbildare gör sig en hacka på att fläka ut sina kärleksrelationer är därför inte särskilt förvånande.
Men det är något särskilt outhärdligt med att höra dem i poddar. Om formatets styrka många gånger är att lyssnaren känner sig närvarande, nästan som en vän till de som leder programmen, blir vi här istället ofrivilliga beskådare till heterosexualitetens allra tråkigaste rum.
Här gestaltar tjejen om och om igen den irriterade flickvännen, medan pojkvännen är den dråpliga drummeln. Hur de än försöker framställa sig – som feministiska förkämpar, eller en framgångsrik kärnfamilj – blir slutprodukten identisk. Plågsamma halvtimmar fyllda med förlegade könsroller, byggda på den patriarkala idén om att allt blir lite extra spännande om kvinnor och män görs till radikala motsatser.
Själv klarar jag inte av det här gnabbet ens från min omgivning. Men att par gör sina allra tråkigaste konflikter till poddinnehåll måste ändå konstateras som den ultimata formen av narcissism.
Gå till toppen