Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Hans tal blev startskottet för det fria Kongo

Han var aktivisten som ledde Kongo in i konfliktfylld självständighet, och som dödades efter bara några månader vid makten. 60 år har gått sedan Patrice Lumumba höll ett eldfängt tal som fick belgarna att gå i taket. I dag uttrycker Belgiens kung ånger, ett unikt erkännande från det kungliga palatset i Bryssel.

Patrice Lumumba, Kongo-Kinshasas premiärminister under några månader 1960, tillsammans med FN:s dåvarande generalsekreterare, svensken Dag Hammarskjöld. Arkivbild.Bild: NTB Scanpix/TT
– I dag, bröder och systrar, påbörjar vi en ny kamp. En upphöjd kamp, som kommer att leda vårt land till fred, välstånd och storhet.
Orden är den förste kongolesiske premiärministern Lumumbas, platsen det nybyggda Palais de la Nation i Léopoldville (dagens Kinshasa). Det är den 30 juni 1960, och kongolesiska och belgiska dignitärer – däribland belgarnas kung Baudouin – har samlats för självständighetsceremonin som markerar slutet på det belgiska kolonialstyret.
Baudouin hade just hyllat sin farfars farbror Léopold II, under vars brutala styre kongoleser lemlästades, dödades eller dog av svält och sjukdomar, enligt vissa uppskattningar så många som tio miljoner.
Talet från Lumumbas sida var inte planerat. Uppeldad av kungens beskrivning tog han ändå till orda och angrep de tidigare kolonialherrarna för att ha påtvingat kongoleserna slaveri och förnedring.
– Vi har uthärdat glåpord, förolämpningar och slag, som vi fick ta emot morgon, middag och kväll, bara för att vi var svarta, sade han, och möttes av stående ovationer från sina landsmän i salen.
Kung Baudouin, å sin sida, blev djupt provocerad. Talet och dess politiska efterverkningar ses av många bedömare som en av förklaringarna till Kongokrisen.
Lumumbas styre blev kortvarigt. Redan i september 1960 störtades han av sin personlige sekreterare Joseph Désiré Mobutu (senare Mobutu Sese Seko), som i stället bildade en militärregering. I januari 1961 avrättades Lumumba under summariska former i utbrytarprovinsen Katanga, dit han förts med Mobutos goda minne.
De inbördes stridigheterna fortsatte till 1965, då Mobuto tog presidentmakten, krossade allt motstånd och införde en stenhård diktatur.
I dag märks få spår av den fred och det välstånd som den unge rebellen, som ofta syntes i välskräddad kostym och fluga, förutspådde. Många av de 60 åren av självständighet i Kongo-Kinshasa har präglats av kleptokrati och förtryck. Däremot fick han rätt på en annan punkt:
– Det faktum att landet håller samman. I dag finns många unga kongoleser som ser tillbaka på Lumumba och inspireras av den patriotism, nationalism och integritet som han stod för, säger Susanne Alldén, Kongokännare och lektor i freds- och utvecklingsstudier vid Linnéuniversitetet.
Trots sina illdåd ger Léopold II fortfarande namn åt gator och torg runt om i Belgien, men en växande opinion kräver en omvärdering i synen på den tidigare kungen.
På 60-årsdagen av den kongolesiska självständigheten tar staden Gent ned en Léopold II-staty, samtidigt som Belgiens nuvarande kung Philippe i ett brev till Kongo-Kinshasas president Félix Tshisekedi uttrycker sin ”djupaste ånger” för ”det våld och den grymhet” som kongoleserna utsattes för.
Lumumba, å sin sida, fick 2018 ge namn åt ett litet torg i Bryssel.
– Det tror jag är en viktig symbolisk gest och en del i belgarnas försök att göra upp med sin historia, säger Alldén.
TT: Vilka av Lumumbas visioner har besannats i dagens Kongo-Kinshasa?
– Det som hände under Lumumbas tid var att det blev en koalition mellan olika partier och det har inte varit så mycket av den varan efteråt, förrän nu. Den sittande regeringen är en koalitionsregering och vissa anser att det är inspirerat av det som hände 1960, då han talade om att befolkningen måste ta ansvar för sin egen utveckling.
Fakta

Kongo-Kinshasa

Kongo-Kinshasa, eller Demokratiska republiken Kongo (mellan 1971 och 1997 Zaire), ligger i Centralafrika och har omkring 84 miljoner invånare, uppdelade på över 200 etniska grupper. Huvudstad är Kinshasa, som under det belgiska styret kallades Léopoldville.

Trots att landet har några av världens största mineralfyndigheter är fattigdomen utbredd, likaså ojämlikheten.

Efter självständigheten från den tidigare kolonialmakten Belgien 1960 följde en period av oro, som fick ett slut 1965 då Joseph Désiré Mobutu (senare Mobutu Sese Seko) tog makten och etablerade en hårdför diktatur. Då Mobuto efter massiva protester 1996 flydde i exil lämnade han efter sig ett ekonomiskt och socialt kaos, som förvärrades ytterligare av inbördeskriget 1998–2003, samt av de väpnade konflikterna i de östra och nordöstra delarna av landet.

I början av 2006 trädde en demokratisk författning i kraft, med stark presidentmakt och långtgående regionalt självstyre. Segraren i presidentvalet 2006, den tidigare ledaren Laurent Kabilas son Joseph Kabila, anklagades dock för valfusk.

Den 30 december 2018 hölls ett val som vanns av Félix Tshisekedi, landets nuvarande president.

Källa: Nationalencyklopedin

Gå till toppen