Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: "En liten slant” hade gjort stor skillnad för alla dem som blev utan stöd

Varför räknas en kommersiell artists proffskontrakt som mer vederhäftigt än till exempel en konstnärs årliga deltagande i en konstrunda? Det skriver Carolina Pereira Sundin och Gustav Sundin.Bild: Niklas Gustavsson
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Nu har de 70 miljonerna i krisstödsstipendier fördelats mellan konstnärer och kommersiella artister. Drygt 1 900 personer har beviljats stipendier på upp till 50 000 kronor. Enligt det särskilda uppdrag Konstnärsnämnden fick av regeringen “skulle alla behandlas lika eftersom alla drabbas av intäktsbortfall”. Det säger Anna Söderbäck, direktör och myndighetschef för Konstnärsnämnden i en artikel i Aftonbladet den 25 juni.
Resultatet av regeringens uppdrag visar nu med all önskvärd tydlighet att krisstödets utformning är ett hafsverk helt utan konsekvensanalys.
Inom kultursektorn är det skillnad på intäktsbortfall och intäktsbortfall. För många konstutövare och mindre kända artister med enskilda firmor kan 50 000 kronor handla om överlevnad. För artister med höga gager och miljontillgångar i sina aktiebolag gör samma summa ingen större skillnad. Therese Hädinggård, Promotion Manager på skivbolaget Ten Music, beskriver i Aftonbladets artikel beloppet som "en liten slant". Så ser inte verkligheten ut för det stora flertalet verksamma konstnärer och kommersiella artister i Sverige.
Ten Music har, liksom flera andra skivbolag, sökt och kammat hem det högsta bidraget till framgångsrika och kapitalstarka artister som mycket väl hade klarat sig utan. Att artister med proffsiga avtal och bolag som sköter ansökningarna har varit utslagsgivande, är inte bara "lite sorgligt", som Anna Söderbäck säger i Aftonbladets artikel. Det är skamligt.
I ljuset av den likabehandlingpolicy som låg till grund för regeringsuppdraget om krisstöd, och de konsekvenser policyn fick i slutänden, uppstår frågor:
Varför sattes inget tak för konstnärens årliga omsättning eller bolagstillgångar? Regeringens intention bör ha varit att stödja de konstnärer som skulle få svårt att klara sina verksamheter utan stödet.
Varför räknas en kommersiell artists proffskontrakt som mer vederhäftigt än till exempel en konstnärs årliga deltagande i en konstrunda? En redovisning av de senaste fem årens inkomster under krisstödsperioden borde väga lika tungt som ett kontrakt upprättat av dyra advokatbyråer.
Varför flaggade inte Konstnärsnämnden för konsekvenserna när man såg hur utfallet skulle bli? Det räcker inte att beklaga i efterhand.
Totalt inkom drygt 3 300 ansökningar till Konstnärsnämnden. Det betyder att runt 1 400 konstnärer och artister blev utan stipendier. Personer för vilka “en liten slant” som 50 000 kronor hade gjort stor skillnad. Vi kräver nu att regeringen tar konsekvenserna av detta hafsverk till krisstöd. Utöka stipendierna och fördela pengarna till konstutövare som verkligen behöver dem.
Carolina Pereira Sundin
Gallerist och rammakare
Torekov
Gustav Sundin
Konstnär och gallerist
Torekov
Gå till toppen