Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Gunilla Brodrej: Patrik Svensson berättar om havet i sitt sommarprat

”Hans betraktelser om människans relation till havet påminner mig om känslorna inför höga berg och svindlande utsikter – tillfredsställelsen av att känna sig liten.”

Patrik Svensson, författare till den internationellt uppmärksammade boken ”Ålevangeliet”.Bild: LINA ARVIDSSON
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
En del sommarvärdar pratar om vad de vet.
Andra pratar om vad de vet – om sig själva. Det finns undantag, men jag föredrar den första kategorin. Och till den ansluter sig nu författaren och journalisten Patrik Svensson.
Han visar nya farleder istället för bilder från mammas gata. Han berättar om havet. Och jag antecknar för att komma ihåg tills jag träffar nån som vill höra.
Före sjökorten tog sjöfarare med sig korpar ombord på skeppen som de släppte till havs. På så vis kunde de sluta sig till vilket håll land var.
Växterna följer solens rytm även om de inte befinner sig under solen.
Den första organismen som hade sex var ett sjögräs.
Vet du förresten varför vi har sex? Celldelning vore ju enklare!
Saltlösningen vi har i kroppen påminner om den som finns i havet. Vi bär vårt ursprung med oss. Och så vidare.
Utan större åthävor drar Patrik Svensson in lyssnarna i några av livets största mysterier till en cool kopieringsbar spellista med stjärnor som Curtis Mayfield, Stromae och Frank Ocean (förstås). Soul, hiphop, jazz, r'n'b. Kontrasten till sommarens pinsamt helvita lista sommarvärdar kanske är oavsiktlig, men likväl uppenbar. Med det sagt.
Vid läsningen av Patrik Svenssons unika fackbok “Ålevangeliet” invaggades jag i ett sorts upphöjt lugn. Inte, som så många gånger genom beskrivningar av natur, i ett tillstånd av oro och klimatångest. Det där lugnet infinner sig även under sommarpratet om de ännu outforskade haven. Det är alltså inte att vi vet så mycket och måste agera som är temat utan insikten om att vi vet så extremt lite.
Hans betraktelser om människans relation till havet påminner mig om känslorna inför höga berg och svindlande utsikter – tillfredsställelsen av att känna sig liten.
“Havet påminner oss om vår ofullkomlighet. När det kommer till havet slutar det mänskliga vetandet någonstans i bränningen”.
För att tala med Brecht: Ett samtal om hav är möjligt. Kanske just för att det innebär tystnad om så mycket grymhet. Om så blott för en stund.
Patrik Svensson är medarbetare på kulturredaktionen. Därför har Gunilla Brodrej, kritiker och redaktör på Expressen, lyssnat på hans sommarprat.
Gå till toppen