Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Det behövs ett helhetsgrepp kring utmattningsproblemen i arbetslivet.”

Kanske kan det hjälpa att inte se arbetslivet som en ö i tillvaron, utan mer som en del i en större helhet. En helhet som man ibland kan behöva kartlägga och reflektera kring och i vissa delar justera. Det skriver Anders Rydell, psykolog specialiserad på organisationspsykologi.

Även om det är viktigt att inte dra några förhastade slutsatser kring hur en medarbetares totala situation påverkar arbetslivet finns det en risk att de som handhar sjukskrivningsärenden blir sittande med ofullständiga uppgifter, något som kan göra dem bakbundna och handlingsförlamade i sitt uppdrag att guida en medarbetare vidare i hens arbetstillvaro, skriver Anders Rydell.Bild: Patrik Renmark
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Rigmor Tjerngren från OMM (Organisation mot mobbning) lägger fram en beskrivning av vad kränkande särbehandling i arbetslivet är, och vilka negativa konsekvenser det kan få för dem som drabbas (Aktuella frågor 17/7).
Tjerngrens klargöranden är ett viktigt inslag i debatten kring arbetslivets olika villkor. Dock använder hon mina resonemang kring utmattningsproblem i arbetslivet som en språngbräda för sin egen sak samtidigt som hon dessutom antyder att jag inte skulle se kränkande särbehandling i arbetslivet som ett allvarligt problem.
Jag tar upp att utmattningstendenser i arbetslivet inte alltid är direkt arbetsrelaterade (Aktuella frågor 12/7). Det finns andra omständigheter, hos och runt medarbetare, som kan påverka hälsa och arbetsfunktion: överdrivet och gränslöst engagemang på och utanför jobbet, långt och krångligt pendlingsavstånd, känslor av meningslöshet kopplat till ens arbetsuppgifter, dålig kondition, missbruk och oförmåga att hantera konflikter är några exempel. Tjerngren gör ett slags slutledningsfel när hon antyder att jag påstår att dessa omständigheter också är anledningen till att människor utsätts för kränkande särbehandling. Tvärtom kan ju just kränkande särbehandling leda till utmattningstendenser.
Tjerngren hävdar också att jag förbiser arbetsrelaterade faktorer som kan skapa utmattningstendenser. Det gör jag inte. Däremot fokuserar jag inte på dem i mitt resonemang kring sjukskrivningsgenererande omständigheter utanför den direkta arbetssituationen.
Självklart finns det många fall där utmattning kan härledas till arbetsplatsrelaterade faktorer. Några exempel:
• arbetsplatsjargong som främjar och förstärker självutplånande beteenden
• arbetsgivare som inte satsar på personalen och dess behov av utveckling och vidareutbildning
• fel person har rekryterats
• orimligt höga krav
• underbemanning
• buller och dålig ventilation
• chefer med psykopatiskt beteende
• arbetsgrupper som inte får utrymme och resurser så att de kan fungera på ett bra sätt
• mobbning
• bristande bakgrundsförklaringar vid omorganisation
När alla som är inblandade i ett sjukskrivningsärende bara tittar på omständigheter som är kopplade till medarbetarens situation på arbetsplatsen missar de ofta viktig, för att inte säga avgörande, information för att kunna upprätta en plan för rehabilitering.
Orsaken till att man inte tittar på medarbetarens hela tillvaro kan säkert variera, men ibland beror det sannolikt på att informationen helt enkelt är sekretessbelagd. Det kan också handla om att den övergripande inställningen är att det skulle betraktas som oförskämt om arbetsgivare, Försäkringskassan eller fackförbund började ta hänsyn till och väga in omständigheter som inte är direkt relaterade till arbetsplatsen, trots att de kan kopplas till medarbetarens ohälsa och otillfredsställande fungerande på jobbet.
Även om det är viktigt att inte dra några förhastade slutsatser kring hur en medarbetares totala situation påverkar arbetslivet finns det idag en risk att de som handhar sjukskrivningsärenden blir sittande med ofullständiga uppgifter, något som kan göra dem bakbundna och handlingsförlamade i sitt uppdrag att guida en medarbetare vidare i hens arbetstillvaro.
Det borde vara möjligt att ta lite mer av ett helhetsgrepp och våga titta mer på omkringliggande omständigheter när man ska bedöma vilka insatser som behövs i sjukskrivningsärenden. Kanske kan det göra att rehabprocesser blir både mer konstruktiva och effektivare. Kanske kan det i dessa sammanhang hjälpa att inte se arbetslivet som en öde ö i tillvaron, utan mer som en del i en större helhet. En helhet som man ibland kan behöva kartlägga och reflektera kring. Och kanske också, i vissa delar, justera.
Anders Rydell, psykolog, specialist i organisationspsykologi och verksam som organisationskonsult.
Läs också Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs också ”Kränkande särbehandling i arbetslivet bör vara kriminellt.”
Läs också ”Utmattningstendenser i arbetslivet är inte alltid arbetsrelaterade.”
Gå till toppen