Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Marcus Ekdahl: Pressetiken – Allt var inte bättre förr

Stöld. Ransakning företogs med häktade ogifta systrarna Ida och Hilda Hansson, angivna först ha begått stöld natten till den 3 Maj hos torparen Bengt Persson i Yxenhult.
Målseg. berättade att han den 29 April två nätter å rad berett logia åt 4 fruntimmer. Följande dags natt sedan quinnorna avlägsnat sig bortstulos från målseg. en sängdyna, ett sängtäcke, 35 meter väf, 2 sjalar, en kjortel och 2 paraplyer samt några handdukar.
De häktade äro födda: Ida 1865 och Hilda 1873, ha aldrig innehaft en tjänst, utan strukit omkring i bygderna. De äro jemte modern bosatta i Landskrona och Ida har varit straffad för stöld 2 gånger och Hilda 3 gånger, varjämte bägge sakna medborgerligt förtroende.
HD 2 november 1953.
Nyheten gick att läsa i Helsingborgs Dagblad den 20 juni 1893. Att en notis likt denna skulle förekomma i en svensk dagstidning idag är uteslutet, men när den skrevs var den typen av detaljrikedom inte ovanlig. Tvärtom.
Mycket har tack och lov hänt sedan dess.
I takt med att journalistiken har professionaliserats har branschen också enats om ett gemensamt etiskt system.
1916 antogs de första pressetiska reglerna och Pressens Opinionsnämnd (PON) inrättades. 53 år senare, 1969, reformerades PON och Allmänhetens Pressombudsman (PO) tillsattes.
Ett system som bestod fram tills i år då PO ersattes av Allmänhetens Medieombudsman och PON av Mediernas Etiknämnd. En förändring som innebär att även radio, tv och andra etermedier nu ingår i det pressetiska systemet.
Svensk press agerar inom ramen för två grundlagar - tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Lagar som vi ska vara stolta över och som är grundbultar i den svenska demokratin.
Men med frihet kommer ansvar.
Publicitetsreglerna som vi i media förhåller oss till är inte lagstadgade men går betydligt längre än vad TF och YGL ger oss rätt att yttra. Det handlar inte om några formella regler utan snarare riktlinjer för hur medierna ska skydda enskilda mot oförsvarlig publicitetsskada.
Varje ansvarig utgivare avgör på egen hand vad som ska eller inte ska publiceras, men att bli fälld för en publicering är inget en utgivare traktar efter.
På Helsingborgs Dagblad är pressetiken ständigt närvarande. Den är inbyggd i vårt sätt att jobba. Vi ska stå för en korrekt och allsidig nyhetsförmedling, vi ska låta alla berörda parter komma till tals, vi är försiktiga med namn- och bildpubliceringar som kan skada enskilda och har vi publicerat felaktiga sakuppgifter ska de rättas. För att nämna några punkter.
Som utgivare faller hela ansvaret på mig, men den pressetiska diskussionen är levande på hela redaktionen. Det är viktigt, inte minst med tanke på de senaste årens digitalisering som inneburit ett högre tempo och där varje publicering har en potential att spridas till en betydligt större läsekrets än tidigare.
I fredags drog vi igång serien om våldet i 1900-talets Helsingborg. Förutom bildande läsning fastnade jag i de gamla tidningsurklippen. På sida upp och sida ner kan man läsa om det ena brutala brottet värre än det andra. Ofta med explicita detaljer, bilder på offer och gärningsmän och brottsplatser. Och inte sällan publiceringar i hyfsat modern tid. Det är som att följa den pressetiska utvecklingen i realtid och det är ingen vacker läsning.
Mycket var säkert bättre förr, men i det här fallet kan jag med emfas säga att pressetiken mår bättre än någonsin.
Betyder det att vi ska slå oss till ro och att det inte finns saker att förbättra? Knappast. En levande diskussion om dessa frågor är inte bara viktig för journalistiken utan också för en livskraftig demokrati.
Gå till toppen