Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Mycket är oklart kring coronaviruset och vad det innebär

Ett par tar en selfie på turistorten St. Wolfgang i Österrike, där flera har testats positiva för corona de senaste dagarna.Bild: Kerstin Joensson
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Coronaviruset sars-cov-2 orsakar sjukdomen covid-19 genom att infektera cellerna i luftvägarna via ACE-2-receptorn (angiotensinkonvertas-2).
Inkubationstiden är från 2 till 14 dagar. Smittan sprids genom hostningar, nysningar, via smittförande sekret och möjligen också genom indirekt kontakt via förorenade ytor och föremål. De vanligaste symtomen är feber (80 procent), hosta (50 procent), muskel/ledvärk (25 procent). 80 procent har haft lindriga symtom, 15 procent har svåra symtom med andningsbesvär och 5 procent kritiska symtom med respiratorisk svikt med en dödlighet mellan 42–62 procent. Vanliga komplikationer har varit chock, ARDS – (Acute Respiratory Distress Syndrome), arytmier och akut hjärtinfarkt. Majoriteten (88 procent) har dött i andningssvikt, ARDS. Källa: Läkartidningen.
Antalet smittade i världen just nu fler än 15 000 000 – i Sverige, fler än 78 000. Antalet döda i världen, fler än 630 000 – i Sverige, fler än 5 600. Källa: Johns Hopkins University, USA. Dödssiffrorna är kontroversiella, inget land tycks räkna på samma sätt. Har den insjuknade dött med corona, på grund av corona eller av en rad underliggande sjukdomar? Få obduktioner har hittills gjorts för att fastställa den verkliga dödsorsaken, så ingen vet. Enligt Socialstyrelsen kan vi få vänta upp till ett år på välgjorda studier för att få ett tillförlitligt svar.
För att få något grepp om coronans proportioner måste man jämföra med tidigare epidemiska utbrott av bakterie- och virussjukdomar. Pesten (digerdöden, bacill) 1350–1720 krävde tio­tals miljoner liv. Koleran (bacill) dödade 100 miljoner 1830–1896. Spanska sjukan (influensavirus A H1N1) med lungsjukdom som liknar coronans förlopp återkom i tre stora vågor 1918–19 och kan ha krävt 30–100 miljoner människoliv. På 2000-talet: SARS (2003) 800 döda, Svininfluensan (2009) cirka 200 000 döda, MERS (2012–2020) 866 döda, Ebola (2014–2016) 11 325 döda. Källa: WHO.
Corona är ett RNA-virus i nanostorlek, cirka 150 nanometer, och osynligt för ögat. Ett hårstrå är 100 000 nanometer i diameter. Mikrobiologerna är inte ens överens om att det är en levande mikrob. Så vad är det då? En molekyl som inte ens kan föröka sig själv? Som plötsligt muterar till något helt annat. Och som infekterar sitt offer, tränger in i våra celler, tvingar dem att tillverka nya virusmikrober och sprids till nästa värd – igen – och igen.
Boten mot soten? Ingen vet. Eller man skulle snarare vilja säga: Boten är värre än soten, för att citera professor Peter C. Gøtzsche (som 2020 skrev boken Vacciner – sanning, lögn och kontroverser) i British Medical Journal 24 mars 2020: ”Jag förstår inte varför coronan är det enda som betyder något när miljoner människor dör av malaria, tbc, hiv eller läkemedel som de inte behöver. Skadorna på våra ekonomier är gigantiska; livskvaliteten har reducerats för miljarder människor. Konkurser, arbetslöshet, och antidepressiva läkemedel leder till fler självmord.”
Bland antivirala läkemedel verkar remdesivir och dexametason mest lovande, särskilt till dem som har behov av syrgasbehandling. Även behandling med passiva antikroppar från tidigare sjuka covidpatienter verkar fungera bra.
Vad gäller vacciner som en räddning undan coronan så är tilltron låg hos Gøtzsche, ”på grund av att viruset ständigt muterar och ändrar skepnad. Man har aldrig påvisat i tillförlitlig forskning att influensavaccin minskar dödligheten”. Själv säger han: ”Jag har aldrig blivit vaccinerad mot influensa – och jag är säker på att det aldrig kommer att hända. Flera av mina kolleger som är specialiserade på infektionssjukdomar säger detsamma, och det gör även min hustru som är professor i klinisk mikrobiologi”. Vågar vi tro på honom?
Christer Nilsson
författare med medicinhistoria som specialitet
Gå till toppen