Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Nej, hemma är – ändå – inte det nya svarta.

Tillbaka till jobbet – där hemma i soffhörnet. Hur frestande är det? Inte särskilt, inte för alla, inte på sikt. Nu lockar vanlig vardag.

Inte sjutton är detta en skön arbetsplats.Bild: Jessica Gow/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Smittan är inte borta. När Folkhälsomyndigheten nyligen presenterade tre framtidsscenarier sades det mest sannolika vara en ojämn smittspridning med enstaka toppar under hösten och vintern. I väntan på vaccin.
Men en – hett efterlängtad – dag är också coronans tid slut. Hur blir det då? Hur förändras världen och vardagen? Frågan var given på den smittsäkrade middagen i trädgården.
Antikroppseliten – de som fått dokumenterat att de bär på antikroppar – kan leva lite mer som på den tiden då din nästa inte var en fara och en fiende. Men också när smittorisken minskat kommer det här senaste halvåret att påverka vardagen.
Som mer digital vård, lättillgängligt. Till och med cellprovet för livmoderhalscancer kan bli av när var och en får göra det själv, hemma. Var och en sin egen barnmorska där, alltså. Äta hemma oftare, inte på krogen. Sova hemma, inte på hotell. Konsumera kultur hemma. Och, inte minst, arbeta hemma. Det påverkar vardagen – både arbetstagarens och arbetsgivarens.
Drygt fyra av tio akademiker har trivts bättre med jobbet när de arbetat hemma och menar att de arbetat mer effektivt. Det visar en ny undersökning från Akademikerförbundet SSR. Nästan varannan anser sig få mer gjort.
Arbetsgivare har fått se att det fungerar alldeles utmärkt. Det har till och med gått att ta hand om sina barn under tiden, i flera länder har jobbande föräldrar rentav hemskolat barnen under tiden. Sådant kräver disciplin, kapacitet och ansvar. Chefer som tidigare har sagt nej till hemmajobb någon dag i veckan får svårt att fortsätta göra det, för klarade folk att göra vad de skulle samtidigt som de hemskolade barn eller såg till att gymnasieunga fick lunch i fyra månader så borde de klara av det även under mer normala omständigheter.
Då försvinner arbetsresorna, kanske inte varje dag, men någon dag i veckan.
Vi får mer tid. Livspusslet blir enklare. En del har också lättare att fokusera på jobbet hemma, inte minst de som annars jobbar i kontorslandskap.
Dessutom kan det öka jämställdheten: om det blir mer accepterat att arbeta på distans minskar behovet av att gå ner till deltid. Fler kvinnor kan då jobba heltid – det är fortfarande huvudsakligen mammor som kortar arbetsdagen – med effekter på löneskillnaderna mellan könen och på karriärstegen.
Det här kunde också synas i stadsbilden: om fler jobbar hemma kan arbetsgivare spara på kontorsyta och satsa pengarna på annat. Det skulle innebära färre kontor i city och fler platser att mötas på och konsumera kultur och upplevelser. Eller shoppa – om det inte e-handeln redan tömt butikerna. Visst låter det trevligt? Precis som mer plats i kollektivtrafiken för dem som faktiskt måste åka.
Ett mer digitalt arbetssätt är dessutom bra för klimatet och kan minska stressen.
Fast kommer det att bli så här? Flyttar jobbet hem? Tveksamt.
Efter de första månadernas förvånade förtjusning över hur bra det går att jobba i pyjamas verkar de flesta längta bort. Ut. Hemma är det ensamt och enahanda och ergonomin i soffan eller på altanen lämnar en hel del övrigt att önska.
Kvinnor drabbas särskilt av ensamheten, enligt Dagens industri (29/7):
”Socialt sett framträder kvinnor som den grupp som är i större behov av ett socialt samband. Kvinnor är relationsbenägna och ger och får mer socialt stöd på jobbet än sina manliga kollegor som lägger större värde på teknisk utrustning och support”, säger professor Holger Wallbaum på Chalmers.
Dessutom saknar många gränsen mellan arbete och fritid, slitet och vilan.
Vi följde restriktionerna under våren med siktet på att ta oss fram till sommaren och med missuppfattningen att sedan skulle livet bli som förr.
Det blir det inte. Viruset fortsätter att nu härja i flera länder i Europa efter nedstängningen. Och trots att trenden är rätt – både antalet sjuka i behov av intensivvård och antalet avlidna minskar – så är inte faran över i Sverige heller.
Viruset har övertaget tills det finns motmedel.
Folkhälsomyndigheten rekommenderar följaktligen fortfarande dem som kan att jobba hemifrån.
"Det finns en del som talar för att vi aldrig riktigt kommer tillbaka till där vi var, utan att det här är en slags kickoff till ett mer digitalt arbetssätt. Jag tycker att jag kan se en del sådana tendenser hos oss på myndigheten, att det allra mesta går bra att sköta på distans. Det tror jag att man kommer ta med sig", konstaterar statsepidemiolog Anders Tegnell (DN 30/7).
Kanske det.
Fast det finns gränser. Att lämna kontoret och det urbana vardagslivet, arbetskläderna fikarasterna, lunch på stan är inte så självklart, ens för dem som kan välja. Det finns en gräns för hur länge man orkar lufsa runt i pyjamas och ändå agera professionellt.
När det åter är dags att ställa väckarklockan förväntas de som kan alltså stanna hemma.Och distansjobb någon månad, när det fortfarande är sommar i Skåne, kan gå an. Kanske rentav kvar i sommarhuset, i alla fall fram till skolstart. Men senast med höststormarna kommer väl längtan efter kontorskompisar och fikakö. Jobblaget – och jobbjaget.
Då gäller det att hålla i: hålla distans, tvätta händerna, hållas hemma vid minsta snuva. Precis som i våras. Vardagen blir inte vanlig innan vaccinet är här.
Gå till toppen