Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Alba Mogensen: Lana Del Rey skriver poesi som sig själv

Lana Del Rey har släppt en ljudbok med dikter. Alba Mogensen lyssnar på en berättelse om Los Angeles och hör en ny autenticitet.

Lana Del Rey.Bild: Thomas Johansson/TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Lana Del Rey har alltid skrivit om det sorgsna. Utan att generas har hon tagit sig an klassiska och väl genomarbetade ämnen som förlorad kärlek, längtan, ungdom och skönhet. Hon är en artist med så många lager att man antingen kan lyssna på hennes musik som svinbra låtar, eller berättelser fulla av intertextualitet.
Att hon nu släpper en diktbok är inte speciellt förvånande, texterna har alltid varit viktiga. “Violet bent backwards over the grass” är en ljudbok med fjorton dikter. Än så länge finns de bara inlästa, stillsamt ackompanjerade av musikern Jack Antoff som Del Rey länge samarbetat med. Tonen i texterna liknar hennes musik.
På Spotify lyssnar jag på den första dikten: “LA who am I to love you?”, där Del Rey går i direkt dialog med hemstaden Los Angeles. Hon skriver: ”LA, I know I'm bad, but I have nowhere else to go, can I come home now?/ I never had a mother, will you let me make the sun my own for now, and the ocean my son?”
Dikten är en berättelse i moll om att vilja återvända till neon-staden, men inte vara riktigt välkommen. Alltför många relationer och kärlekar har gått förlorade där. Det är gammaldags USA-romantik som i alla fall jag faller så lätt för. Los Angeles beskrivs som en plats där allt är möjligt, men vars minne är kort och där den som är ensam, kan bli än ensammare.
Lyriken som genre blir ofta läst som mer sann, privat och verklighetsförankrad, medan musikgenren anses underhålla. Diktboken är en intressant fördjupning i Del Reys konstnärskap. Kanske är jag bara ett simpelt fan som går på en väl genomtänkt strategi, men det är något i den talade texten som gör att jag tror mig höra personen Lana Del Rey när hon läser dikterna, och inte bara världsartisten. Det är faktiskt väldigt fint.
Gå till toppen