Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Elina Pahnke: Roland Paulsen, tänk om oron är befogad?

Sociologen Roland Paulsen har skrivit en bok om oro. Elina Pahnke ringde upp honom för att vädra sina farhågor.

Roland Paulsen är aktuell med boken ”Tänk om: En studie i oro”.Bild: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Tänk om jag åker till den där ön för att träffa mina vänner, och tänk så skadar jag mig, och så ligger sjukhuset alldeles för långt ifrån. Det katastrofscenariot målar Julia Lyskova i podden "Daddy issues" upp för sig själv gång på gång. Hon måste alltid veta att ett sjukhus finns i närheten om hon åker bort, ifall något skulle hända. Till slut struntar hon i att följa med.
Podden har fått stor uppmärksamhet – många känner igen sig i Julia Lyskovas och poddkollegan Julia Frändfors beskrivning av ångest. Det är också den här typen av oro – en sorts oro för oron – som behandlas i sociologen och skribenten Roland Paulsens nya bok ”Tänk om – en studie i oro” (Albert Bonniers förlag). Här har han intervjuat personer vars hela liv påverkas av tvångstankar kring vad som potentiellt hade kunnat hända. Riskkalkyleringen blir en större risk än risken – eftersom den passiviserar människor. De förlorar sig själva i sina tankar.
Roland Paulsen börjar i jägar- och samlarsamhället och undersöker orons uppkomst, som han menar uppkommer parallellt med framväxten av jordbrukssamhället – då det blev möjligt att planera för en längre framtid. Oron ökade genom ett större medvetande om individualiteten. Med idén om jagets alla möjligheter – inbillade eller faktiska – uppstår samtidigt tron att vi kan kontrollera utfallet av det vi gör.
Central i boken är sociologen Max Webers tes om avförtrollning, alltså ”en övertygelse om att världen är kalkylerbar, det vill säga styrd av kausalitet, av mekaniska lagar som bestämmer alltifrån planetära gravitationsfält till termiters sociala liv och mänskligt handlande”. Genom inbillningen om att vi kan parera risker uppstår ett kontrafaktiskt tänkande: tänk om jag tar fel beslut, och det är just det beslutet som leder till den slutgiltiga katastrofen.
Orosmolnen upptar Roland Paulsen. Privat, men också genom ett slags meta-oro över att vi blivit så måna om att undvika katastrofer i framtiden att vi inte lägger märke till katastrofer här och nu.
Tänk om boken i sig blir ytterligare ett katastrofscenario? Tänk om du själv försöker räkna ut människans tankar, göra om dem till kalkylerbar materia?
– Det finns absolut en risk – att vi måste ta hänsyn till att den här boken leder till att man ska riskkalkylera vad riskkalkylen kan leda till. Men det är nog omöjligt att räkna ut alla risker med risktänkandet i sig, säger Roland Paulsen.
Trots att han ägnat större delen av sin forskningskarriär åt att skärskåda arbete – det tomma arbetet, funktionen av att maska på jobbet och arbetsförmedlingens roll som disciplinerande institution – handlar hans studie i oro mindre om arbete och mer om psyke.
Och det står inte så bra till med psyket. Folkhälsomyndighetens enkätundersökningar visar till exempel att unga personer mår allt sämre. Psykosomatiska problem som exempelvis sömnsvårigheter, nedstämdhet och nervositet har fördubblats sedan mitten av åttiotalet. Sedan slutet av nittiotalet har stressen eskalerat för ungdomar, och i sin rapport hänvisar Folkhälsomyndigheten bland annat till reformeringen av skolan och ökad osäkerhet på arbetsmarknaden.
Tänk om problemet ligger i de senaste tjugo årens samhällsförändringar snarare än övergången från jägar- och samlarsamhället?
– Vår tids oro är en effekt av en mängd samhällsomställningar där övergången till jordbruk bara är ett första steg. Det viktiga är att hur vi mår inte är en tidlös konstant, och jag skulle säga att vi har ett hum om hur folks mående varierat sedan ungefär femtio år tillbaka. Längre tillbaka är det svårt att hitta data efter standardiserade enkätfrågor. Där får vi bejaka osäkerheten. Logiskt kan man samtidigt föreställa sig hur det i andra samhällen varit omöjligt att oroa sig som vi gör i dag. Hur långt framåt gick det att tänka bland jägare och samlare till exempel? Hur mycket kunde man välja familjekonstellation och olika typer av identiteter?
Roland Paulsen har träffat personer med olika bakgrunder men med en sak gemensamt: de har fastnat i sina funderingar, vilket försvårar för dem att skrida till handling. ”Tänk om jag är pedofil!” är en vanlig tvångstanke, som uppstår hos flera personer sociologen pratat med. När tanken väl har dykt upp leder den till nästa tankeled – eftersom jag tänker tanken måste den betyda något, även om den inte är förankrad i faktiska beteenden eller ens känslor.
Fakta

Roland Paulsen

Född: 1981

Bor: Stockholm

Yrke: Docent i sociologi vid Lunds universitet. Författare. Skribent på Dagens Nyheter.

Böcker i urval: Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin (Gleerups), Empty Labor: Idleness and Workplace Resistance (Cambridge University Press), Vi bara lyder: En berättelse om Arbetsförmedlingen (Atlas).

Aktuell med: Boken ”Tänk om – en studie i oro” på Albert Bonniers förlag.

I boken nämner Roland Paulsen att män som tillhör den fattigaste femtedelen löper tre gånger så hög risk att få psykiska problem jämfört med de som tillhör den rikaste femtedelen. Ändå är det snarare den generella oron i västvärlden som undersöks, snarare än skillnader inom samhället.
Tänk om man missar orons orsak och verkan genom att se den som ett generellt problem, snarare än att se på de strukturella skillnaderna inom ett samhälle?
– Jag motsätter mig inte att ojämlikhet har en väldigt negativ effekt på hur vi mår. Men det finns ojämlika länder som Italien där man har mindre psykiska problem än i mer jämlika länder som Nederländerna. Ambitionen här har varit att försöka se även på ojämlikhet som ett historiskt fenomen. Det som händer med jordbruket är att man samlar ihop överskott, och där bildas det en grund för ojämlikhet som tidigare inte funnits. Och den ojämlikheten sprider sig från den ekonomiska sfären – vem som äger vad – in i den politiska och symboliska sfären: hur vi värderar människor i högre och lägre stående, som i status. Detta skapar nya typer av oro kopplade till ens individualitet.
Att risktänkandet tagit sig in i den politiska sfären finns det flera exempel på. I ”Tänk om” nämner Roland Paulsen exempelvis hur terror målas upp som en stor risk, både medialt och av politiker, men att riskkalkyleringen snarare fått motsatt effekt. Åren efter terrorattentatet mot World Trade Center lades stora resurser på säkerhetsåtgärder på flygplatser, vilket höjde priset på flygbiljetter. Det ledde till att fler valde att ta bilen. Tio år efter attentatet uppskattades 2300 amerikaner ha dött i trafiken som en konsekvens av den förhöjda säkerheten, alltså ungefär lika många som dog den 11 september.
Roland Paulsen, författare och docent i sociologi, vid sitt hem med hunden Kaja.Bild: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT
Tänk om politiken fortsätter att koncentrera sig på risker, vad innebär det för vår fortsatta oro?
– Jag ser det som att det är så idag – att så gott som all politik är centrerad kring risk. Men det som kan hända om vi fortsätter såhär är att det som politik så länge handlat om – vilket samhälle vi vill leva i – blir en ännu mer främmande fråga för oss. Idag centreras både högern och vänsterns politik kring risk: antingen risk för ekonomisk stagnation och ökad invandring eller risk för global uppvärmning och ökad ojämlikhet. Sedan tycker ju jag det är lättare att se någon typ av progressiv kraft om man pratar om riskerna som ojämlikhet för med sig. Problemen uppstår när osäkerhet inte får finnas, och man försöker bygga alla reformer på vetenskaplig evidens om vad utfallet kommer att bli. Då är det osannolikt att en stor samhällsförändring alls kommer att äga rum. En sådan går nämligen inte att beräkna, säger Paulsen.
Men tänk om viss oro är befogad?
– All oro, även den mest bisarra, rymmer en insikt om att världen är osäker. När vi väl börjat oroa oss är det heller ingen idé att försöka stänga av oron eftersom oron är just det: ett försök att bli av med sig själv, en rädsla för rädslan. Oron är däremot inte ett argument för något. Hur vi ska handla är upp till oss, och ibland kan det vara befogat att agera tvärtemot oron.
Roland Paulsen använder genomgående begreppet psykiska problem istället för psykisk sjukdom i sin bok. Han skriver: ”man behandlar inte personer som har problem. Men man kan däremot, som människor i århundraden förstått, hjälpa dem att leva ett värdigt liv”.
Roland Paulsen har tidigare fokuserat på arbete i sin forskning. Nu skärskådar han istället psyket.Bild: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT
Tänk om detta skulle leda till att personers psykiska problem tas på mindre allvar?
– Sjukdomsbegreppet kommer från somatisk medicin där det är relativt enkelt att se hur olika organ och kroppsdelar bör fungera. Vi vet vad en frisk lever ska göra, eller hur ett friskt ben vanligen rör sig. Men vad som är ett friskt psyke kan inte definieras och mätas på samma vis, det bygger på normativa antaganden som genom historien sett olika ut. Människor kan samtidigt få problem, och varför ett problem skulle vara mindre värt att ta på allvar förstår jag inte. Problem kan trots allt lösas, säger Roland Paulsen.
Men i ”Tänk om” låter han inte övertygad om terapins kraft. Psykoanalysen med sitt fokus på det undermedvetna kritiseras som en terapiform som i sig kan ge upphov till tvångstankar. Han berättar om en ung tjej vars ångest förstärks efter att hon uppsökt en terapeut, som hänvisar all hennes oro till ett undertryckt sexuellt begär till hennes pappa.
En behandling som framställs i mer positiv dager är brukandet av psykedeliska droger. Roland Paulsen skriver att ”det som utmärker den psykedeliska ansatsen är att den inte bara har siktet inställt på att bota ett symptom. Här finns också ett löfte om återförtrollning, om att få en religiös uppenbarelse och vidga medvetandet bortom jagets gränser”.
Tänk om din bok bara är ett förtäckt inspel i debatten om legalisering av narkotika?
– Jag har gjort några intervjuer om boken nu och alla verkar se det som att jag verkligen är positiv till psykedelika. Det har inte varit min mening. Jag har väldigt svårt för hajpen för psykedelika när man ser det som en universalkur för att bli frisk.
Han tvekar lite och fortsätter:
– Men sedan finns det också empiriskt belagd kritik mot andra terapiformer. En sak man kan nämna är att i länder där folk behandlas ojämförligt mest, med terapi och läkemedel, verkar problemen enligt WHO:s mätningar vara som störst. Det behöver inte finnas något orsakssamband här, men är helt klart ett misslyckande.
Vad är då lösningen? Om vi börjar oroa oss för att oroa oss för oron känns det som att vi börjar gå vilse. Roland Paulsen förespråkar acceptans. Vi måste lära oss att leva med oron.
– Det är viktigt att betona att det inte handlar om att ge upp inför tingens ordning, utan snarare om ett erkännande av det som är. Det man sedan väljer att göra med acceptansen kan definitivt handla om att vilja förändra det som gjort oss alla så oroliga. Ofta är det tvärtom – vi tänker att att samhället är kört, men att jag kan bli lycklig i min privata lilla sfär. Där föreslår jag att vi vänder på det: att det verkar osannolikt att jag som individ skulle gå ofärgad ur det här samhället, säger Roland Paulsen.
Men ett sista tänk om-scenario är på sin plats.
Tänk om jag har psykat dig så mycket nu att du fastnar i katastroftankar om vilken innebörd din bok kommer få?
– Det är mycket möjligt, säger Roland Paulsen och skrattar.
– Jag tycker framför allt frågan är bra om ifall riskkalkyleringen i sig blir ytterligare en risk att hantera. Den frågan har jag själv ställt när jag skrivit den här boken. Men det enda jag kan försvara mig med är att jag såg det som ett viktigt projekt, att försöka beskriva mer konkret hur orostankar ser ut. Hur det tolkas är osäkert och inget som går att påverka. Däri finns också en tröst.
Gå till toppen