Det är klart att Louisiana gör superikonen Frida Kahlos självporträtt till paradverk i sin mönstring av surrealismens kvinnliga konstnärer. Dess bättre är den stjärnglans som omger hennes måleri befogad. Med sin älskade apa och en svart katt vid axeln möter hon vår blick. Blodet sipprar från törnehalsbandet kring hennes hals. Där dinglar en död kolibri med utbredda vingar, ett tecken för mexikansk folklore och aztekisk religion, medan fjärilarna i hennes hår bär hopp om förvandling och förändring. På typiskt Kahlovis flätas det personliga samman med den mexikanska historien, kulturen och naturen men också kristendomens symbolik. Porträttet, målat 1940 under skilsmässan från konstnären Diego Rivera, är mättat med smärta, skönhet och mystik.