Det sägs ofta att författarverksamheten är den mest ensamma av alla sysselsättningar. Mot det kan man, som Maurice Blanchot i en berömd essä, invända att denna ensamhet i en mer överförd bemärkelse samtidigt upphävs i skrivakten. ”Hur kan den vara ensam”, frågar han, ”som anförtror oss att han är det? Han kallar på oss för att driva bort oss.”