Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Ingen vet vad det gångna halvårets chockdigitalisering innebär för Sverige.”

Under pandemin har bedrägeriförsöken ökat kraftigt, både internationellt och i Sverige. Kreativiteten är häpnadsväckande. Det skriver Anne-Marie Eklund Löwinder, säkerhetschef på Internetstiftelsen.

På kort tid har alla tvingats ställa om till ett mer digitalt beteende och vi har privat, i studier och yrkesmässigt börjat använda verktyg, till exempel videomöten och chattar, ofta utan att ha hunnit reflektera över vilka risker det kan innebära, skriver Anne-Marie Eklund Löwinder.Bild: Jessica Gow/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Våren 2020 träffade coronapandemin världen med kraft. På tio dagar tog Sverige klivet in i en digitalisering av samhället som kanske annars skulle ha tagit tio år. Möjligheterna det medfört är stora, men den snabba digitaliseringen innebär också många utmaningar.
Under våren var oron stor för att företag skulle få omfattande ekonomiska problem, arbetslösheten öka och välfärdssystemet inte klara påfrestningarna. Någon oro för att internet ska sluta fungera har inte framkommit, trots att äldre och riskgrupper genom att de nu är isolerade är så beroende av internet, liksom unga som är hänvisade till distansundervisning och de många som arbetar hemifrån.
Även om det just nu inte finns någon större anledning till oro för kapaciteten så är internet i Sverige sårbart.
En rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien från mars 2019 pekar på att allt fler viktiga samhällsfunktioner, inte minst banktjänster och eldistribution, förutsätter internet, men att den digitala infrastrukturen som bär trafiken, inte är anpassad till det och att kunskapen är liten om att det förhåller sig så.
I kris blir det tydligt hur viktigt det är för hela samhället att den digitala kommunikationen och den digitala infrastrukturen fungerar vid extraordinära händelser som en pandemi.
Distansarbete och distansundervisning är möjligt tack vare att 98 procent av de svenska hushållen har tillgång till internet, enligt Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet.
Drygt åtta av tio hushåll har tillgång till snabbt bredband, enligt Post- och telestyrelsen, PTS. Men det är viktigt att hålla i minnet att utbyggnaden av fiberuppkopplingar ligger efter på landsbygden jämfört med i städerna, även om skillnaden de senaste åren blivit mindre.
Den digitala mognaden, människors förmåga att förstår hur de ska använda internet, är större i Sverige än i flera andra europeiska länder. Det underlättar distansarbete och distansundervisning. För den som använder digitala tjänster är det lättare att följa nyheter, kontakta myndigheter, få vård, handla mat och andra varor samt att umgås.
För ungdomar ger internet plats för såväl social kontakt som undervisning på distans. Samtidigt är de isolerade äldre, som i pandemin har störst behov av att umgås digitalt eller att använda digitala tjänster, också de som har lägst kunskaper om tekniken. Bland de cirka 500 000 svenskar som sällan använder internet är de flesta äldre, ålder är alltså den faktor som mest avgör behovet av digital hjälp.
Men inte bara de som använder internet sällan behöver hjälp. Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet visar att nästan var femte svensk behöver hjälp med att installera mobilt bank-id eller skapa ett e-postkonto, som behövs för att kunna nyttja digitala samhällstjänster.
På kort tid har alla tvingats ställa om till ett mer digitalt beteende och vi har privat, i studier och yrkesmässigt börjat använda verktyg, till exempel videomöten och chattar, ofta utan att ha hunnit reflektera över vilka risker det kan innebära.
Det är givetvis viktigt att få vardagen att fungera. Samtidigt måste man ta med både skydd av information och personlig integritet i beräkningen.
Ett bra sätt att förebygga många risker är att följa de råd och tips som myndigheter och andra seriösa aktörer har på nätet och att vara uppmärksam på händelser som kan utsätta en för risker.
Under pandemin har bedrägeriförsöken ökat kraftigt, både internationellt och i Sverige. Kreativiteten är häpnadsväckande.
Bedrägerier på internet är ett fenomen som blivit allt vanligare efter 11 september-attacken i USA 2001. Som hyenor dyker bedragarna upp vid varje större krissituation, som översvämningar, jordbävningar och bränder. De är snabbt igång och utnyttjar människors oro, rädsla och inte minst törst efter information och kunskap – eller vilja att hjälpa andra människor som drabbats.
Förutom bedrägerier och tiggeri förekommer så kallad kidnappningsprogramvara. Det är en skadlig kod som hamnar i telefonen eller datorn när användaren till exempel klickar på en länk som kommer via mejl eller sociala medier, surfar till en viss adress eller laddar ner en ny app.
Covid-19-tracker-appen var tidigt ute med information om coronavirusets utbredning i olika områden. Den uppmanade användaren att byta skärmlås samtidigt som skadlig kod laddades ned i androidtelefoner och låste allt innehåll. Det följdes av ett krav på 100 dollar i kryptovaluta inom 48 timmar för att den drabbade åter skulle få tillgång till sitt innehåll.
Ingen vet vad det gångna halvårets chockdigitalisering innebär för Sverige och världen. Men redan nu står det klart att alla i samhället måste få del av de möjligheter och fördelar digital teknik ger: från infrastruktur, tillgänglighet och säkerhet till digital kompetens. Att se till att det blir så är något alla måste bidra till, från politiker och myndigheter till barn och ungdomar som lär äldre att behärska tekniken.
Alla behöver vilja, våga och kunna använda internet, särskilt i kristider.
Anne-Marie Eklund Löwinder, säkerhetschef på Internetstiftelsen.
Gå till toppen