Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Dömda ska inte kunna fly.

Dagens skalskydd håller inte måttet.Bild: Åserud, Lise
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Grov organiserad brottslighet, våld, rån med förnedringsinslag och återkommande skjutningar är stora samhällsproblem. Rättspolitiken har – med all rätt – blivit en central fråga i debatten. Politiska partier övertrumfar varandra med nya polismetoder och längre straff.
Samtidigt innebär säkerhetsbristerna på ungdomshem och ineffektiviteten inom kriminalvården allvarliga utmaningar.
Häromveckan fritogs två unga män från Råby ungdomshem, dömda för mord respektive mordförsök. Statens institutionsstyrelse, som ansvarar för landets 23 ungdomshem, hade därmed fog för sin oro i våras. Nytillträdda generaldirektören Elisabet Åbjörnsson Hollmark berättade för tidningen att hon tidigt slogs av "att man inte hade arbetat med säkerhetsfrågor systematiskt" på myndigheten. När hon kommenterade den aktuella rymningen hette det rent av att "vi ligger 10–15 år efter i de här frågorna".
Detta är ett misslyckande från statens sida.
Händelsen på ungdomshemmet Råby i utkanten av Lund visar på riskerna med att låta säkerhetsarbetet bli eftersatt. Något så handfast som ett pålitligt skalskydd för personer som dömts för grova brott borde vara en självklarhet. Likväl berättade en talesperson från Statens institutionsstyrelse, efter rymningen, om hur perimeterskydd saknas och att ett intensivt arbete pågår med att "förbättra staket och skydd".
För drygt tio år sedan lyckades en våldtäktsdömd 16-åring fly från Råby genom ett fönster. En del har förbättrats i säkerhetsarbetet genom åren. 2011 fick ungdomshemmet tillstånd att göra kamerainspelningar och blev i samma veva först i landet med att använda fotboja för dömda ungdomar. Men än idag kvarstår alltså problemen med flykter och fritagningar.
På tisdagen öppnade Elisabet Åbjörnsson Hollmark för att flytta tungt kriminella från Råby till "institutioner där vi har ett yttre skalskydd". Det är ett både välkommet och bekymrande besked. Om dagens skalskydd inte håller måttet är omplaceringar en rimlig åtgärd – men i ett längre perspektiv borde förstås alla ungdomshem ha fullgoda säkerhetsanordningar så att det inte går att rymma.
Även driften av landets fängelser behöver ses över. I dagarna släppte Riksrevisionen granskningsrapporten Omfattande ineffektivitet vid vissa kriminalvårdsanstalter. De menar att förutsättningarna skiljer sig åt mellan anstalter och att det finns stora möjligheter att effektivisera. En slutsats är att färre, men större, fängelser både kunde minska kostnaderna och dessutom "påverka kvaliteten i återfallsverksamheten positivt, då det frigör resurser för en mer individanpassad verksamhet".
Det ligger mycket i detta: det finns inget egenvärde i att kriminalvården ska spridas ut med många enheter över landet.
Riksrevisionens förslag vore intressant att titta på även när det kommer till ungdomshemmen. Visst handlar det om två skilda spår – kriminalvård ligger under justitiedepartementet medan ungdomsvården tillhör socialdepartementet. Men om varierande skyddsförutsättningar är ett problem för ungdomshemmen borde sammanslagningar också här resultera i bättre säkerhet.
Resurserna måste användas rätt och säkerheten behöver vara hög, både på fängelser och i ungdomshem.
Gå till toppen