Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Evelyn Schreiber: Lite tyg inte mycket att bråka om.

Munskydd –självklart på så många håll.Bild: Pär Fredin/TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
Redan i mars tydde mycket på att munskydd minskar smittspridningen av covid-19. Först i städer, sedan hela länder, infördes krav och regler om att täcka för mun och näsa på offentliga platser.
I Sverige valde Folkhälsomyndigheten en annan linje.
Två argument fördes fram tidigt i våras, som sedan envist har hängt sig kvar i den svenska debatten. Först, att det finns en risk för att människor sätter på sig – eller hanterar – munskydden fel och därmed riskerar att själva bli sjuka.
Det stämmer visserligen att ansiktsmasker kräver vissa instruktioner, som att välja rätt material, byta eller tvätta dem ofta och att låta bli att fingra på dem. Men de är inte svårare än att svenskar med folkvett kan ta till sig dem.
Den andra invändningen från Folkhälsomyndigheten har även framförts av Världshälsoorganisationen, WHO: att masker vaggar in människor i en falsk trygghet. De som sätter på sig munskydd kan börja slappna av, ta större risker. I en intervju med den tyska tidningen Bild nyligen försvarade statsepidemiolog Anders Tegnell Sveriges konträra inställning med att masker kan få svenskar att glömma sociala restriktioner och hygienrutiner.
Men för det finns ännu lite belägg. De få studier av länder som infört munskydd talar snarare för det motsatta: de som täcker för ansiktet tvättar händerna lika ofta och noggrant och håller lika stort avstånd till andra som de som inte bär munskydd.
Folkhälsomyndighetens invändningar och reservation är i sig inte fel. Men bedömningen som de flesta länder i världen gör är att resultatet av att människor bär munskydd – färre sjuka och döda – överskuggar de påtalade riskerna med att några glömmer tvätta händerna eller sätter på sig munskyddet fel. I juni ändade världshälsoorganisationen WHO sina rekommendationer ”i ljuset av nya bevis”. Med nya bevis menades de många studier och rapporter om maskers effektivitet för att minska smittspridning som publicerats från världens toppuniversitet under våren. Till DN fortsätter Tegnell däremot envist att hävda att ”evidensläget är extremt svagt".
Medan WHO nu uppmanar folk att använda mask på offentliga platser där det inte går att hålla distans – till exempel i butiker och i kollektivtrafiken – utmärker sig Sverige som ett av en handfull länder i världen som fortsätter att streta emot. Linjen är fortfarande att de med symptom ska stanna hemma. Masker, som Folkhälsomyndigheten tror kan få folk att våga sig ut även när de är halvkrassliga, går emot den idén. Problemet är bara att många som drabbas av covid-19 får milda eller inga symptom, och ovetande kan smitta andra.
Trots allt har Folkhälsomyndigheten meddelat att den öppnar för användande av munskydd om pandemin förvärras under hösten, men skjuter samtidigt över mer ansvar på regionerna och kommunerna. Risken vid mer klustersmitta och lokala restriktioner att vi kommer se ett Sverige som påminner om Europa idag, med regler som skiftar snabbt och varierar från kommun till kommun, stad till stad – omöjliga för människor att hålla reda på.
Här behövs enhetliga rekommendationer. Om smittan skulle öka igen är en tyglapp för ansiktet, om den kan rädda liv, inget att streta emot.
Gå till toppen