Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Så gick det till när årtiondets blåsning blev ett faktum

Den del av familjen Helsingborg som nu tar över flygplatsen har beslutat att den skall drivas till minst 2030. Underskott i verksamheten får inblandade kommuner stå för. Det skriver Ulf G W Berggren.Bild: Britt-Mari Olsson
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
För tio år sedan beslutar sig tio nordvästskånska kommuner (Skåne Nordväst), med Helsingborgs kommunalråd Peter Danielsson i spetsen, för att ta över nedläggningshotade Ängelholms flygplats från statliga Swedavia för 40 miljoner, men bara för att i sin tur överlåta den till PEAB för samma summa. Ett argument för överlåtelsen är att kommuner inte ska driva flygplatser. Ett lån på 15 miljoner som berörda kommuner och Region Skåne beviljat Swedavia för utbyggnad av flygplatsterminalen skrivs av, vilket ses som ett näringslivsstöd till PEAB.
Tre veckor efter överlämnandet av flygplatsen till det nybildade PEAB-bolaget Ängelholms Flygplats AB registreras ännu ett nytt PEAB-bolag, Projektfastigheter Götaland AB. Det bolagets enda uppgift är att äga och förvalta flygplatsens mark och fastigheter. I ett slag har Ängelholms Flygplats AB förvandlats till att bli ett renodlat driftsbolag utan fasta tillgångar, ett tecken på att PEAB redan från början gör skillnad på flygplatsens flyktiga och fasta värden.
PEAB försöker efter övertagandet att sälja andelar av driftsbolaget till olika företag med lokal förankring. Det regionala näringslivets intresse är dock för litet.
År 2012 lämnar PEAB Kullaflyg genom att sälja sin andel till Braathen Aviations. Så gör även Mats Paulsson/Bjäre Invest med sin andel. BRA, som Braathen Aviations nu heter, är för närvarande under rekonstruktion efter några föga framgångsrika år.
Efter en topp i resandet 2016 vänder utvecklingen, delvis som en följd av klimatdebatten. Samtal inleds 2019 med kommunala företrädare om ett övertagande av verksamheten. Peter Danielsson i spetsen, nu för Familjen Helsingborg, får vid sin sida partikamraten Robin Holmberg i Ängelholm.
Nu skall kommuner driva flygplats igen och alla i Familjen skall vara med. Att Landskrona inte vill blir förstås en skuffelse. Även Svalöv, Åstorp och Örkelljunga tackar nej, men övriga fem ”blåögda” kommuner ansluter sig. Det får räcka.
Den del av familjen Helsingborg som nu tar över flygplatsen har beslutat att den skall drivas till minst 2030. Underskott i verksamheten får inblandade kommuner stå för. Vad skall man dra in på för att finansiera flygplatsen?
Tillgången till fossilfria bränslen är, och kommer att vara, begränsad. Eldrivna flygplan för kommersiell flygtrafik ligger ett antal år fram i tiden. Hur många år är det ingen som vet.
Kommunledningarna överväger nu, som flygplatsägare, att ompröva sin miljöpolicy om kommunala flygresor! Så ser miljötänkandet ut.
Om det kommunala förvärvet även hade inbegripit Projektfastigheter Götaland AB hade i alla fall, vid en eventuell framtida nedläggning av flygplatsen, mark och fastigheter varit kvar i kommunal ägo. Nu blir det i stället så att flygplatsbolaget, i minst 10 år framåt, kommer att få betala såväl arrende för mark som hyra för fastigheter till det PEAB-ägda bolaget.
Årtiondets blåsning är ett faktum.
Ulf G W Berggren
Gå till toppen