Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Evelyn Schreiber: Hur länge ska EU låta länder "sälja" pass?

Migrationskommissionär Dimitris Avramopoulos under en pressträff om guldvisum.Bild: Francisco Seco
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
I augusti avslöjade nyhetsbolaget Al Jazeera att Cypern mellan 2017 och 2019 sålt minst 2 500 pass till utländska investerare, varav många ”högriskindivider”, kriminella och personer under polisutredningar för korruption och penningtvätt. Bland köparna av pass som ger fri passage och bosättning i hela EU finns ryska oligarker med nära koppling till Kreml, kinesiska affärsmän och kleptokrater som är släkt med Usama bin Ladin.
Det märkliga är inte att Cypern har sålt pass på löpande band, utan att så många – inklusive EU – nu agerar som om ingen vetat om det. I själva verket har det larmats från flera håll under de senaste åren. Och Cypern är inte ensamt om att låta rika kriminella köpa sin väg in i Europa.
"The Golden Visa program" föddes efter finanskrisen 2008, när länder i Europa var i desperat behov av kapital för att komma på fötter igen. Tanken, att locka till sig stora investeringar i utbyte mot ett begränsat antal uppehållstillstånd, var i grunden god. Men istället för att öppna dörren åt rika entreprenörer drog visumen till sig fula fiskar, som bakom skalbolag och mellanhänder letade efter flyktvägar och sätt att tvätta pengar genom att investera i fastigheter.
Mellan 2008 och 2013 var mer än hälften av alla som beviljades ”entreprenörsvisum” i Storbritannien antingen ryska eller kinesiska medborgare. En studie av organisationen Transparency International, som jobbar mot korruption, har konstaterat att entreprenörsvisumet högst troligt utnyttjades för att tvätta pengar som förskingrats från Ryssland och Kina.
Trots de tidiga varningstecknen valde EU att ducka för frågan samtidigt som medlemsländerna fortsatte att skicka representanter till olika ”guldvisummässor” i Abu Dhabi och Cannes för att promota sina förmånliga uppehållstillstånd och medborgarskap till kleptokrater. Medvetna om riskerna drog sedan Malta och Cypern igång sina generösa program år 2014, respektive 2015.
Mångas farhågor besannades när The Guardian 2017 kom över dokument som visade att Cypern redan från start erbjudit sina guldvisum till alltifrån tvivelaktiga ryska och ukrainska miljardärer till syriska affärsmän med kopplingar till president Bashar al-Assad. Oron späddes på när OECD år 2018 svartlistade ett tjugotal länder, inklusive Malta och Cypern, vars guldvisumprogram sades hota det internationella arbetet mot skatteflykt.
Experter och organisationer som arbetar med korruption och internationell brottslighet, har länge uppmanat EU att kavla upp ärmarna. Ett förslag har varit att stänga ned guldvisumprogrammen helt och hållet, ett annat att utforma dem efter gemensamma regler och krav på kontroll och insyn.
Det räcker inte, att som EU tenderar att göra, komma med uddlösa förmaningar till länderna som systematiskt underminerar unionens gränskontroll. Bara veckor innan den senaste Cypernskandalen uppdagades meddelade Grekland att landet, nu under pågående ekonomiska kris, planerar att lansera sitt guldvisumprogram igen. Om inte EU börjar ta frågan på allvar är risken stor att kriminella kommer fortsätta åka räkmacka in i Europa.
Gå till toppen