Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Sänkt skatt blir bättre, men en stor reform ändå bäst.

Nyamko Sabuni och Annie Lööf under en pressträff om skattesänkningarna.Bild: Claudio Bresciani/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Nästa år sänks skatten med 8,5 miljarder kronor. Det beskedet gav i torsdags Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L), vars partier förhandlar om budgeten med regeringen. Tanken är att Sveriges ekonomi mår bra av förutsättningar för ökad konsumtion för att mildra effekterna av coronapandemin. Det här är framför allt en viktig profilfråga i samarbetet för de två liberala partierna.
Själva upplägget är däremot något snårigt och behovet av ett större skattepolitiskt grepp gör sig än en gång påmint.
Skattepaketet består av olika delar och omfattar totalt över sju miljoner svenskar. Personer som tjänar 240 000 kronor eller mer under året får behålla ytterligare 1 500 kronor. Även personer med lägre årsinkomst än så, men som tjänar minst 40 000 kronor, får en skattesänkning som blir större ju högre inkomsten är. Dessutom införs – med finansminister Magdalena Anderssons (S) ord – en "coronabonus" för arbetsinkomster. Den betalas ut på ett bräde sommaren 2022 och därefter månadsvis resten av året.
Till 2023 utökas skattesänkningen till 17 miljarder för att som mest ge 3 000 kronor mer kvar för den enskilda.
Välvilligt tolkat kan det ses som ambitiöst med de många olika delarna. Men alla detaljer gör också det hela svåröverskådligt. Skatterna sänks, men genom parallella lösningar. För att inte tala om att en specialutformad skatteåterbäring mitt under nästa valrörelse framstår som ett ytterst oklädsamt röstfiske.
En stor brist med dagens skatter är att undantag och särlösningar gör systemet svårt att överblicka och förstå. Därför är det glädjande att en av punkterna i januariöverenskommelsen utlovar en omfattande skattereform, som förenklar "genom att begränsa undantag". Men som tidningen Fokus uppmärksammat kommer den inte att bli av under mandatperioden.
Det jobbskatteavdrag som alliansregeringen införde var förhållandevis pedagogiskt. Det gäller arbetsinkomster, syns tydligt på deklarationsbeskedet och ökar upp till medelinkomstnivåer, men minskar för höginkomsttagare. När skatterna nu ska sänkas är det betydligt svårare för den som arbetar att få ett grepp om vad det konkret innebär.
Utöver veckans taxeringsförslag har en särskild skattesänkning för glesbygdsbor tidigare presenterats. Knappt 140 kronor i månaden är tänkt att kompensera boende i ett åttiotal landsbygdskommuner för att servicetillgången där oftast är sämre, samtidigt som den kommunala skattesatsen i regel är högre än rikssnittet. Väl menat, förstås, men likväl ett i raden av exempel på när politiker skapar särlösningar snarare än att ta ordentliga grepp som gör helheten enklare att överblicka.
Detta annorlunda år lär många parametrar ha spelat in i budgetförhandlingarna.
Pandemin präglar inrikespolitiken och vissa sakpolitiska motsättningar mellan partierna i regeringsunderlaget har säkert gjort sitt till. För att inte tala om hur strösslandet med budgetnyheter, där utspel följer på utspel under flera veckor, gör det tacksamt med särlösningar. Alla – såväl partier som potentiella väljargrupper – ska få en del av kakan.
Det besked om skatterna som presenterades i veckan var av allt döma den bästa kompromiss som är politiskt möjlig just nu.
På några års sikt måste trots allt målet vara en betydligt mer omfattande förändring. Skattesystemet ska uppmuntra till arbete och vid behov, som i nuläget, gärna stimulera konsumtionen. I det ljuset var veckans besked utmärkt. Men skatter behöver också vara lättöverskådliga, konsekventa och tydliga. Därför är det angeläget att fortsätta sträva mot en uppgörelse om en ny, stor skattereform.
Gå till toppen