Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: I andra länder lär man fortfarande ut hur man skriver läsligt och vackert

När jag under flera år jobbade som så kallad "springvikarie" och undervisade i många olika klasser brukade jag på svensklektionerna visa den stil jag fick lära mig när jag själv gick i skolan. Detta var mycket populärt. Det skriver Astrid Hallberg.Bild: Maja Suslin / TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Det är länge sedan man i svenskundervisningen i skolorna avsatte en viss tid till någon som hette "välskrivning". Man fick då träna på att skriva alfabetets bokstäver så tydligt och snyggt som möjligt. Alfabetets bokstävers utseende har sedan av klåfingriga politiker ändrats mer än en gång och har mer och mer kommit att likna textade bokstäver. Det är numera sällsynt med en personlig och vacker handstil. Vi gamla har det.
Numera är ett handskrivet meddelande svårt att tyda och läkarna har fråntagits sitt "privilegium" att skriva oläsligt.
När jag en gång hade suttit två timmar i väntrummet på min vårdcentral knackade jag på hos receptionisten och framförde mitt och mina medväntandes önskemål om en kaffeautomat. Hon uppmanade mig att skriva ett förslag till chefen och sköt fram papper och penna. Jag skrev och hon läste och sa: "oh så vackert du skriver"! Sedan sade hon att hon önskade att hon hade haft en sådan handstil men i skolan hade de bara textat... (det blev inte någon kaffeautomat trots min fina handstil)
När jag under flera år jobbade som så kallad "springvikarie" och undervisade i många olika klasser brukade jag på svensklektionerna visa den stil jag fick lära mig när jag själv gick i skolan. Detta var mycket populärt och eleverna var undantagslöst intresserade av att lära sig de krumelurer som det gamla alfabetet uppvisade. Många gånger skrev de av det och jag såg att de skrev sitt namn med "mina" bokstäver på sina läromedel och annat. Intresset från eleverna fanns/finns alltså.
I andra länder är det fortfarande så att man lär ut hur man skriver läsligt och vackert – detta hindrar inte från att var och en kan ha en personlig touch på sin handstil. Precis som Johan Jönsson skriver har detta en stor betydelse när ungdomar ska söka jobb eller meddela sig skriftligen.
När man ser ett skriftligt meddelande om vad det vara månde blir man positivt inställd till en begäran eller ansökan om det ser vårdat och läsligt ut.
Det fanns en tid då man skrev brev - något som Postnord och Sveriges regering gemensamt rest hinder mot - och man kunde på kuvertet se vem som var avsändaren!
Att man kan hantera en dator betyder inte att man är räddad i alla situationer. Vad händer om datorvärlden drabbas av en pandemi som göra att man måste meddela sig skriftligt? Allt kan ju faktiskt hända.
De politiker som haft skolan under sitt ansvar har inte prioriterat de viktigaste ämnena nämligen skriva läsa och räkna. Därmed följer läsförståelse. Det kan vara livsviktigt att kunna läsa exempelvis en bruksanvisning eller en upplysning/varning och förstå den. Det kan vara livsviktigt att man kan meddela sig på ett korrekt och förståeligt sätt.
Grunden till en utbildning som slutar i en skicklig hantverkare eller läkare eller vilket annat jobb som helst är att vederbörande kan skriva tydligt och läsa och förstå vad andra skriver.
Om politikerna hade talat lika varmt för "skriva, läsa, räkna" i sina valtal som "skola, vård och omsorg" och gjort något åt det hade det sett annorlunda ut och ingen elev eller jobbsökande hade blivit fel bedömd.
Tyvärr har det inte blivit något gott resultat av alla löften om bättre "skola, vård och omsorg" men det kanske beror på att politikerna själva inte har förstått det där med fördelen att kunna "skriva, läsa, räkna".
Astrid Hallberg
Gå till toppen