Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sven-Åke Olofsson: ”Utan samverkan riskerar allt fler frågor bli för stora för kommunerna.”

Detta är en opinionstext av en fristående kolumnist. Åsikterna är skribentens egna.
Frågan att slå samman kommuner har stått och stampat i många år. I början av året konstaterade en stor statlig utredning vad vi redan vet, att många kommuner är för små. 20 000 invånare krävs för en robust kommun sägs det. Många hamnar under den gränsen.
Kommuner värjer sig från statliga initiativ om samgående av många skäl. Främst kommer naturligtvis oron för att förlora sin relativa självständighet och hamna i skuggan av större samarbetspartners.
Kommunsammanslagningarna från tidigt 70-tal visar upp många exempel på att gamla småkommuner utarmats. Men det fanns inget alternativ. De små kommunerna hade kvävts i skruvstädet mellan sjunkande skatteintäkter och ständigt ökade medborgarkrav på service.
De bästa incitamenten för samgående är naturligtvis om behovet och insikten växer fram lokalt. Man har till exempel kommit långt när det gäller att samordna räddningstjänsterna. I nordvästra Skåne diskuterar nu Höganäs och Båstad att samlas kring vissa specialisttjänster inom juridik, upphandling, kommunikation och webb. De politiska ledningarna understryker hur lika kommunerna är. ”När vi samarbetar blir vi en starkare politisk kraft”, säger kommunstyrelseordföranden i Höganäs Peter Schölander (M).
Men samverkan kan också vara kontroversiell, som till exempel i frågan om att rädda flygplatsen i Ängelholm. Det blev som bekant svåra motsättningar mellan partier med starkt miljöförankring, miljöintressenter och mer traditionella tillväxtpartier. Men det slutade med att sju kommuner klubbade igenom ägaravtalet i respektive fullmäktige. Helsingborg, Ängelholm, Perstorp, Klippan, Båstad, Bjuv och Höganäs är nu flygplatsägare.
Beslutet går att försvara utifrån ett helhetsperspektiv. Vad skulle hända med flygplatsen om den stängdes? Rimligen hade den bebyggts. Att i framtiden etablera en ny flygplats i nordväst hade inte blivit lätt. Var hittar man mark? Hur stora kostnader hade ett nybygge dragit med sig? Allt talar för att en nedläggning idag hade betytt en stängning för gott.
I Sverige och andra länder projekteras elflygplan och olika hybrider för fullt. Lyckas inte detta ser framtidsperspektiven för lokala flygplatser dystra ut. Men fram till en tidpunkt då man vet mer är inte ett handlingsutrymme fel.
De två fallen, Höganäs och Båstads samarbetsplaner och räddningsaktionen för flygplatsen, är bra exempel på att sådana projekt kan vara såväl okontroversiella som kontroversiella. Rimligen kommer vi att se många exempel på folkomröstningar i spåren på denna utveckling.
Det finns mer kraft i samverkan än i konfrontation. Lite naivt förvisso, men inte desto mindre navet i det demokratiska samhället.
Utan samverkan riskerar allt fler frågor bli för stora för kommunerna. Bortsett från miljöaspekter eller tillväxtdrömmar och saklig oenighet visar exemplet med Ängelholms flygplats åtminstone detta.
Gå till toppen