Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Minnesord om Bengt Roslund

Bengt Roslund, Malmö, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 90 år. Närmast anhöriga är sönerna Björn, Jan och Pär med hustrur och deras mamma Birgitta.

En dag i augusti 1949 samlades vi, ett 30-tal unga män, i Kristianstad för upprop inför första året på Folkskoleseminariets 4-åriga linje. Alla förväntningsfulla, nyfikna och kanske spända inför vad de fyra åren skulle innebära. För första gången mötte jag här Bengt Roslund, början på 70-årig vänskap och inledning på mångårigt samarbete.
Fyra år är en relativt lång tid, och man lär känna varandra ganska bra. Bengt var väldigt rak i sin inställning till det han ägnade sig åt, tog del av och hade synpunkter på.
Vi möttes under lektionerna i de olika ämnena och i andra skolsammanhang. Men de var inte så ofta på fritiden. Då och då var det fester tillsammans med de andra klasserna, ibland också med dans.
Men när vi gick i andra klass hade en grupp fått uppgiften att göra ett arbete kring aposteln Paulus. I samband härmed bildades ett sällskap, en typ av orden "Sällskapet Pauli persons vänner", SPPV. Bengt blev en av de ledande krafterna i samband med SPPV:s program, sammankomster och organisation, vilket gjorde att efterhand var nästan alla i klassen medlemmar och han hade därigenom där skapat en fin gemenskap.
Bengt och jag var tillsammans med några andra i samma UÖ-grupp (undervisningsövning). Jag minns att han var mycket konkret i sina lektioner. Jag minns till exempel att han med hjälp och kartong tillverkat en modell av kopparframställning.
En annan gång, när ämnet var franska revolutionen, hade han hyrt en tidsenlig dräkt åt mig och så skulle jag komma in under lektionen och tala franska.
Det var inte länge han var lärare. Hans intresse för film och filminspelning blev ett yrke. Att producera program av olika slag och karaktär förde oss in i en värld dit vi annars inte nått och upptäckt.
Vi hade många klassträffar och då skulle vi enligt hans önskan vara omklädda för att kunna spela fotboll som ett inslag i programmet. Bengt var väldigt fotbollsintresserad och att han höll på HIF är ju ingen hemlighet. Han kunde inte förstå varför jag höll på Mjällby.
Men nu är Bengt Roslunds stund på jorden över. Jag är glad och tacksam över att ha fått lära känna Bengt och tacksam för att vi hållit kontakt med varandra i så många år. För lite mer än en månad sedan ringde jag honom, och han avslutade samtalet med att säga: "Vi måste fortsätta hålla kontakten".
Nils Svensson
Färingtofta
Gå till toppen