Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Ursula von der Leyen har ändå en klar vision.

Ursula von der Leyen.Bild: Francisco Seco
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen intog talarstolen för att hålla sitt första tal till unionen var hennes främsta uppdrag att ena ett splittrat Europa och förmedla en känsla av hopp och framtidstro.
Det är förstås ingen enkel sak. Coronapandemin, som hittills har kostat drygt 200 000 liv i Europa, lamslår fortfarande EU:s länder. Gränser är stängda, krav på munskydd och rörelserestriktioner gäller på många håll, handeln har djupdykt och tusentals människor har förlorat sina jobb.
Samtidigt rapporterar flera medlemsländer att de nu börjar se en andra våg av smitta.
Men trots att mycket ser mörkt ut, lyckades Ursula von der Leyens tal väcka en viss optimism när hon pekade ut riktningen för unionen.
En stor del av talet kom naturligtvis att handla om pandemin, och det återhämtningspaket som medlemsländerna enades om i juli. Ursula von der Leyen kallar uppgörelsen historisk – och då handlar det inte bara om de hisnande summorna utan också att EU kunde enas kring detta.
Det är dock för tidigt att fira.
Coronapaketet måste ratificeras i EU-parlamentet och antas i medlemsstaternas parlament. Och som Michel Vincent Anderlini, doktorand i politiska studier vid Malmö universitet, påpekade på Aktuella frågor nyligen (4/9):
Det finns en risk att det vagt formulerade kravet om respekt för rättsstatens principer – för att få ta emot stödpengarna – kommer att leda till en schism över hur det ska tolkas. Enligt tidningen Politico har Ungerns premiärminister Victor Orbán redan hotat med att lägga in sitt veto.
Mycket av von der Leyens tal kom att handla om kommissionens gröna vision och förslaget att skärpa EU:s miljömål. För att överhuvudtaget ha en chans att leva upp till Parisavtalet föreslår kommissionen att målet om att minska utsläppen av koldioxid med 40 procent fram till 2030 ska höjas till 55 procent.
Det låter inte mycket, men motsvarar strax under mängden koldioxid som Tyskland släpper ut under ett helt år. Det vore förstås naivt att tro att omfattande regleringar som berör i princip alla branscher och verksamheter i EU kommer att mottas med enbart applåder. Kommentarerna i parlamentet var också krav på större minskningar bland vänstern – och mindre bland högern.
”Jag förstår att det är mycket för vissa och lite för andra”, sade Ursula von der Leyen. Hon refererade till slitningen mellan norra och västra Europa som redan kommit långt i den gröna omställningen, och länderna i Centraleuropa som fortfarande är så beroende av kol och fossila bränslen.
Men när klimatkrisen nu börjar bli kännbar, finns en känsla att attityderna är på väg att förändras. Oljeberoende Polen, till exempel, som länge motsatt sig alla gröna initiativ från Bryssel, presenterade nyligen ett förslag – ambitiösare än Tysklands – om att skynda på landets övergång från fossila bränslen till förnybar energi.
Under onsdagen kom också återigen mycket att handla om migrationen till EU. Den 30 september hade kommissionen planerat att lägga fram ett förslag om en ny migrations- och asyluppgörelse. Men migrationspakten lär vara klar och migrationskommissionären Ylva Johanssonska därför presentera förslaget redan nästa vecka.
Ett förslag som redan är klart är att Dublinförordningen – om första asylland – skrotas.
Efter att länge ignorerat alarmen om de ohyggliga förhållandena i Moria föreslår kommissionen nu att EU finansierar ett nytt, humanare flyktingläger, en så kallad mottagningscentral, på Lesbos och axlar ansvaret för det tillsammans med Grekland. Det säger inget om hur EU:s migrationsuppgörelse föreslås se ut, men den mänskliga tragedin på Lesbos som fått flera medlemsstater att engagera sig har åtminstone öppnat ett litet fönster för en mer human migrationsdebatt i EU.
Utmaningen för kommissionsordförande Ursula von der Leyen under onsdagen var att få EU:s medborgare att blicka framåt, utan att uppfattas som döv och okänslig inför det lidande så många befinner sig i just nu. Med empati och finkänslighet lyckades hon klara balansgången.
Gå till toppen