Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Carlhåkan Larsén: Vad är levande musik, om ingen lyssnar?

Var håller de svenska dirigenter hus som kunde levandegöra modernismen? Existerar de i konserthusens programdiskussioner? frågar sig Carlhåkan Larsén efter att ha lyssnat på inspelningar av Helsingborgs och Malmös symfoniorkestrar.

Ska vi verkligen låta tiden springa ifrån det näst senaste? Vi kan också slå ett slag för modernismen.Bild: Jenny Rydqvist
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
”Ingenting är så gammalt som det som nyss var nytt” – den tänkvärda formuleringen kan gälla tidens framfart genom smakriktningar, stilar, kvalitetsbegrepp och konstnärlig angelägenhetsgrad. Just nu kan man pröva ordens giltighet i ljuset av en händelse som ser ut om en slump: ett par nypublicerade cd-inspelningar från Malmö symfoniorkester och Helsingborgs symfoniorkester har dykt upp.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen