Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Konstnär och författare som nu siktar in sig på musiken

Som ung drömde Bengt Adlers om en musikkarriär efter att ha lyssnat in sig på Bob Dylan. Hans blyghet gjorde dock att han inte vågade sjunga offentligt utan spelade in sig själv på en rullbandspelare. Istället blev han konstnär, författare och konsthallschef. Nu lagom till 70-årsdagen funderar han dock på att plocka fram banden igen.

Bengt Adlers hemma i arbetsrummet, här tar mycket av hans konst form.Bild: Ulf Sundberg
Bengt Adlers är en välkänd profil inom Malmös konstliv sedan många år men sitt intresse för konsten fick han hemifrån.
– Mina föräldrar prenumererade på en tidskrift som hette Det bästa och varje år fick de en extra premie. Ett år var det Stora konstboken och jag fastnade direkt för en Dalimålning i boken som blev min inkörsport till konstvärlden.
Efter gymnasiestudier på Humanistisk linje läste han bland annat konstvetenskap och arkeologi i Lund.
– Då hade jag siktet inställt på en karriär inom arkeologin men sedan fick jag en praktikplats på Galleri Leger i Malmö.
Då var han fast!
Så småningom fick han ta hand om utställningarna på galleriet, samtidigt som han mötte Carl Fredrik Reuterswärd som han även kallar sin mentor.
– Men jag kände att jag ville vidare så jag startade mitt eget galleri på Drottningtorget i Malmö. Det här var på 80-talet och det gick bra.
Konstmarknaden vände dock och Bengt sökte sig vidare till Östra Göinge folkhögskola innan han hamnade i Växjö.
– Jag sökte och fick jobbet som konsthallschef. Jag trivdes rätt bra men hade väl inte riktigt samma åsikter som politikerna så jag sökte mig vidare till Helsingborg och Dunkers kulturhus som blev min sista fasta tjänst som konstintendent. Två utställningar, Dekadens och Passion, hann jag med innan de beslutade att plocka bort konsten från Dunkers lagom tills jag var på väg att ordna utställningen Passion.
Bengt blev överflödig eftersom hans tjänst drogs in och det var ändå tid att dra sig tillbaka med sikte på pensionen.
Nu har han tid att ägna sig åt sin egen konst och där finns något oväntat även musiken. För när Bengt var i tioårsåldern dog hans far och Bengt sökte tröst i musiken. Han fann Bob Dylan och fastnade för hans texter och musik.
– Det ledde till att jag själv började skriva och spela in min musik i hans anda på min rullbandspelare. Jag var dock alldeles för blyg för att uppträda och stoppade så småningom undan banden tills nu när jag funderar på att spela dem för barnbarnen.
Skrivandet fortsatte han dock med och har gett ut flera böcker samtidigt som han även målar.
– Det börjar med ord som träder fram för mig och sedan blir bilder innan de kanske blir ord igen innan det är klart. Det handlar mycket om att fråga sig var gränsen går mellan det seriösa och det banala, förklarar han och lägger till för den oinvigde att konstriktningen brukar kallas Fluxus eller Patafysik.
Framöver blir det mer konst och fler böcker men redan dagen efter födelsedagen ska han föreläsa om sten i Göinge.
– När jag först kom dit tyckte jag inte sten var något särskilt men nu har jag lärt mig älska materialet för dess skönhet och mjukhet, säger han och visar stenar han samlat genom åren.
– Titta här, det här är stenar med naturliga bokstäver inristade så man kan bilda ord med dem och skriva poem, säger han och lägger dem på bordet.
Det är nog kärnan i Bengt Adlers skapande: att göra det oväntade.

Bengt Adlers

Gör: Konstnär, författare, f d konsthallschef och konstintendent.
Bor: I Malmö.
Familj: Hustrun Christina. Tillsammans har de fyra barn på olika håll och fyra barnbarn.
Aktuell: Fyller 70 år den 7 oktober.
Några boktitlar i urval: Frutti frutti frutti frutti..., The poetry of Mickey Spillane, My sacret diary.
Gå till toppen