Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Även om nedstängningar räddar liv, räcker det inte.”

I Storbritannien uppskattar forskare att nedstängningen av landet har lett till att två miljoner cancerundersökningar, tester och behandlingar skjutits upp eller ställts in, något som kan kräva fler liv än vad covid-19 har gjort. Det skriver Peter Singer, professor i bioetik.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Texten har korrigerats.
Militär och polis patrullerar för att kontrollera att invånarna i Melbourne inte bryter mot den nedstängning delstatsregeringen beslutat om.Bild: Asanka Brendon Ratnayake
De senaste tre månaderna har invånarna i Melbourne i Australien levt under en av världens hårdaste nedstängningar.
Staden är huvudort i delstaten Victoria och de nästan fem miljoner invånarna har bara fått lämna sina hem för att göra helt nödvändiga inköp, av medicinska skäl, för att vårda någon annan, motionera upp till två timmar om dagen utomhus eller för att ta sig till jobbet om det är omöjligt att utföra arbetsuppgifterna hemifrån. Resor längre än fem kilometer från hemmet eller utanför stadens gränser är förbjudna och straffas med höga böter.
Delstatsregeringen införde nedstängningen den 5 juli efter en dag då Victoria, som har 6,7 miljoner invånare, hade registrerat 191 nya fall av covid-19, den högsta siffran sedan pandemin bröt ut. Utbrottet nådde sin höjdpunkt den 30 juli med 723 insjuknade. Sedan bröts kurvan och den 4 oktober var det rullande genomsnittet under två veckor nere på 12 nya fall.
I skrivande stund har delstaten haft 20 000 insjuknade och 800 döda. Australiens alla andra delstater har tillsammans färre än 7 000 insjuknade och under 100 döda vilket har väckt förhoppningar om att viruset kan bromsas nära nog helt och hållet, något som Nya Zeeland lyckats med.
Inget av de stora politiska partierna har motsatt sig nedstängningen. Organiserade protester har lockat få deltagare, kanske för att polisen hotat med böter eftersom demonstrationer inte är en av de godkända anledningarna att lämna karantänen i hemmet. Men mitt i en mycket smittsam sjukdom som drabbar de svagaste hårdast, var det också få invånare i Victoria som instämde i kraven på ”frihet” från företrädesvis yngre människor som löper mindre risk att bli svårt sjuka.
Mycket tyder på att nedstängningar minskar smittspridningen, men de har också mindre önskvärda följder. I Storbritannien skrev 32 forskare i förra månaden ett brev till premiärminister Boris Johnson där de pekar på att vissa konsekvenser kan vara värre för samhället än de fördelar åtgärden medför.
Forskarna hänvisar till en rapport från Cancer Research UK som uppskattar att nedstängningen lett till att två miljoner cancerundersökningar, tester och behandlingar skjutits upp eller ställts in. Det kan kosta uppåt 60 000 människor livet, alltså fler än de 42 000 liv som covid-19 hittills krävt i Storbritannien. Och cancer är bara en av sjukdomarna som nedstängningen troligen förvärrat; det finns flera. Men utan detta hade antalet döda i covid-19 kunnat vara många gånger högre än det faktiskt är.
En forskargrupp ledd av Olga Yakusheva vid Universitetet i Michigan har försökt uppskatta hur många liv som räddats och förlorats genom politiska åtgärder för att mildra pandemins effekter i USA under 2020. Forskarna kom fram till att åtgärderna räddat mellan 913 762 och 2 046 322 liv, men att de indirekt kan ha kostat mellan 84 000 och 514 800 liv, vilket innebär att mellan 398 962 och 1 962 322 liv har räddats. Spannet är stort, men tendensen tydlig.
Yakusheva och hennes grupp har velat undvika omtvistade etiska frågor genom att bara se på antalet räddade och förlorade liv. Men det finns tre nyckelfrågor som borde ha besvarats och vägts in för att få fram ett mer rättvisande resultat.
• En rör skillnaden mellan att dö som 90-åring eller som 20-, 30- eller 40-åring. Antalet räddade och förlorade levnadsår borde ha räknats, inte bara antalet liv.
• Nedstängningarnas påverkan på livskvaliteten är en annan viktig faktor. Massarbetslöshet, för att ta ett exempel, minskar den dramatiskt. Begreppet livskvalitet är svårt att mäta och kvantifiera, men ingen seriös granskning kan förbigå den.
• Den viktigaste frågan som rapporten inte tar upp är hur detta slår mot redan utsatta människor som med knapp nöd får ihop sin försörjning. Regeringar i länder där många människor lever i eller på gränsen till extrem fattigdom har starka skäl att försöka undvika åtgärden. Och regeringar i rika länder måste förhålla sig till det faktum att nedstängning och recession i utvecklade ekonomier, äventyrar överlevnaden för utsatta människor i andra länder.
Fram till i år minskade den extrema fattigdomen i världen tjugo år i rad. Under 2020 har den ökat med 37 miljoner människor. Vad som beror på smittskyddsåtgärder och vad som beror på viruset är svårt att säga, men följderna av nedstängningar lär stå för en betydande del.
Enligt Henrietta Fore, verkställande direktör för FN:s barnfond, hade 192 länder stängt sina skolor och 1,6 miljarder barn stod utan lärarledd undervisning när smittspridningen var som störst. För många var distansundervisning en omöjlighet och minst 24 miljoner barn beräknas ha slutat skolan i förtid. För många flickor innebär det tidigt giftermål i stället för utbildning och möjlighet att yrkesarbeta.
Tidningen New York Times rapporterade nyligen att skolstängningar och ekonomiska påfrestningar till följd av åtgärderna har lett till en stor ökning av barnarbete i låginkomstländer. Så även om nedstängningar räddar liv i länder som inför dem, räcker det inte för att hävda att det är rätt väg att gå.
Peter Singer, professor i bioetik vid Princetonuniversitetet i USA och grundare av välgörenhetsorganisationen The Life You Can Save. Hans nästa bok heter Why Vegan?, Varför vegan.
Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Gå till toppen