Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

De sista betesdjuren lämnar Örnalt

Betesdjuren på landsbygdens små gårdar blir allt färre. I oktober säljs Örnalts sista tre kor och en 101-årig epok med betesdjur på gården är över.
– Det är en utveckling som utarmar landsbygden, säger djurägaren Christer Petterson.

”De är mina kompisar”, säger Christer Pettersson om sina tre kor.Bild: Diana Larsson
Vägen slingrar sig fram vid Trulsabygget, förbi Trottatorp och efter Örnaltsskylten är man framme. Den rödmålade lilla gården omgiven av vacker natur visar sig från sin bästa sida i takt med att solen går ner bakom trädtopparna.
Christer Petterson går med till kornas bete och ropar "Kom kibborna!" Långt iväg hörs korna råma till svar samtidigt som de i rask takt närmar sig.
De tre korna och årets enda kalv samlas kring sin ägare, som klappar och pratar vänligt med dem.
– Det kommer att kännas när jag ska lämna dem. De är mina kompisar, säger Christer Pettersson.
Han är född 1953 och har vuxit upp på gården som han övertog efter sina föräldrar på 80-talet.
– Det är helt otroligt att far födde upp fem barn här. Han hade några kor och grisar och vi klarade oss väldigt bra, säger han.
Christer Pettersson är keramiker och har alltid dragits till hemtrakten i Örnalt med Store sjö som närmsta granne.
Christer Petterson sätter stort värde på ett öppet landskap där betesdjuren spelar en avgörande roll.Bild: Diana Larsson
– Jag vet inte varför, men det är en del av mitt liv att hålla omgivningen öppen. Det är något visst med att varje morgon behöva går upp och se till så att djuren har mat och mår bra.
Gården med anor från 1919 har genom åren burits upp av jordbruk och djurhållning. Christer Pettersson minns tillbaka till hur han och hans tvillingsyster plockade buketter med orkidéer till sin mor, plockade sten på åkrarna när de odlades upp och lyssnade på orrspelet från mossen.
– Alla små gårdar längs vägen hade några kor som höll markerna öppna. Nu finns en i Smedhult som ska sluta och en i Långalt. Mina djur säljs i oktober.
Kroppen säger stopp och efter läkarens inrådan har han tvingats ta det tunga beslutet att avsluta sin tid som djurägare. Oron över att även hans ägor på nio hektar ska växa igen har löst sig på ett oväntat sätt. Granngården arrenderas sedan några år tillbaka av Pontus Eld, 27 år som saknar tidigare erfarenhet av lantbruket.
– Jag har fem kor som ska beta Christers marker, berättar han.
Pontus Eld är intresserad av holistiskt management där han tänker på naturen i första hand och nyttan med en förbättrad markstruktur. Han kämpar hårt för att lära sig det som Christer Pettersson haft med sig sedan barnsben. De har helt olika bakgrund, men strävan efter en öppen och levande landsbygd har fört dem samman.
– Jag tycker det är spännande med självhushållning och det är ingen som har djur här omkring. Jag får testa mig fram, men det är inte helt lätt att uppfinna hjulet en gång till, säger Pontus Eld, som nämner två incidenter i jakten på att testa något han aldrig gjort.
Christer Pettersson och hans granne Pontus Eld har mötts i sin strävan att hålla landskapet öppet.Bild: Diana Larsson
– Det höll på att gå illa när jag skulle lägga grimman på en av korna, men det gick som tur var bra och när jag skulle prova att mjölka en av korna höll jag på att sätta livet till så det gör jag inte om.
Spannmålen är tröskad och Pontus Eld har fått mersmak och ska utöka arealen till nästa år. Tillfredsställelsen att se något växa upp gör det värt mödan, samtidigt som han insett hur mycket arbete som krävs innan man kan skörda.
En epok med jordbruk i 101 år avslutas inom kort och Christer Peterson uttrycker oro över det öppna landskapets framtid.
– Hur ska det se ut när betesdjuren försvinner? Det är en trist utveckling att se de små gårdarna köpas upp av direktörer bosatta i städerna som låter markerna växa igen eller planterar gran. Det är en utveckling som utarmar landsbygden.
Gå till toppen