Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: När skall vi inse allvaret med befolkningsökningen?

Migranter vid turkisk-grekiska gränsen, mars 2020.Bild: Emrah Gurel
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
När jag på Min mening den 7/10 läser Christels insändare där hon tar upp barnen och djurens situation slås jag av, att hur lite som har hänt sedan flyktingströmmen hösten 2015.
Turkiets ledare sitter fortfarande säkert kvar och får miljarder euro från EU i bidrag för att hålla människor på flykt under vidriga förhållanden i läger. EU:s ledare fortsätter att heja på Grekland för att de hindrar flyktingar att komma in i Europa och Syriens president och diktator Assad kan med sina regeringstrupper med god hjälp av USA och Ryssland fortsätta kriget.
Hur kan detta få pågå år efter år utan att EU, FN och WHO med kraft slår ned och stoppar krigen, samt avsätter korrupta ledare och diktatorer?
Det beror på samma saker som alltid har funnits: makt, pengar, girighet, religionskonflikter och hat där ingen går segrande ur striden.
Vad kan vi då göra för en bättre tillvaro på vår planet? För det första måste vi släcka elden som är orsaken till allt. Så länge vi inte förstår, att det inte hjälper att spruta vatten på en eld så länge den hela tiden får nytt bränsle genom alla dessa flyktingar som bara ökar genom alla konflikter och våld i världen. Vi måste se till att de kan återvända till ett fredligt hemland.
Världens ledare och folket måste inse att, även om det är obehagligt att tala om det så måste vi begränsa befolkningsökningen. Det tycks vara tabu att tala om det. Jag läste som ett exempel för en tid sedan om en stat som 1960 hade en befolkning på 16 miljoner invånare, har idag 80 miljoner.
Det görs idag stora insatser för att rädda livet på svältande barn, samtidigt som allt fler barn föds tack vare bättre sjukvård. Detta gör att det krävs ännu mer produktion av mat och rovdrift på naturresurserna och fler bostäder.
Det blir liksom en ond cirkel där jorden utarmas genom höga krav på avkastning. Detta driver upp markpriserna och åkerjord skövlas, asfalteras och bebyggs med bostäder, skolor, industrier och lagerlokaler som gör att det aldrig går, att återställa marken.
Vi och de makthavande måste inse att tillväxt skall ske på mänskliga grunder och inte på kortsiktiga ekonomiska vinster. Det vinner alla på.
Män och kvinnor måste genom information, och preventivmedel inse, att föda 5–10 barn som man inte klarar av att försörja leder till konflikter och överbefolkning.
Lars-Göran Ljunggren
Gå till toppen