Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Brottsligheten kräver mer än högre stängsel.

Råby ungdomshem.Bild: Tom Wall
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Sommarens fritagningar av unga män som dömts för mord och mordförsök tycks åtminstone ha fört något gott med sig. Regeringen tog i veckan initiativ till att höja säkerheten – inte bara på Råby ungdomshem utanför Lund, utan på samtliga institutioner för sluten ungdomsvård.
Statens institutionsstyrelse, Sis, ska nu genomföra en heltäckande så kallad säkerhetsklassning så att unga brottsdömda bland annat placeras utifrån sin benägenhet till våld. Och på högriskavdelningarna väntar säkerhetshöjande åtgärder som stängsel, murar och taggtråd.
Det kan förstås kännas olustigt att sätta unga bakom sådana avspärrningar. Men det är ändå ingenting mot den olust det väcker när dömda mördare som avtjänar straff utan större hinder kan vandra rakt ut genom ungdomshems portar. Tiderna har förändrats och säkerhetsarrangemangen måste anpassas därefter.
"Det våldskapital som vi ser i samhället idag kopplat till gängkriminaliteten hade vi inte i för tio, femton år sedan", säger socialminister Lena Hallengren (S) i en TT-intervju.
Mot denna bakgrund räcker det inte att höja stängsel och murar kring landets ungdomshem. Allt ifrån lagstiftning och straffskalor till rutiner för att avtjäna straff behöver ses över. När gängkriminella gör grova brott som skjutningar och sprängningar till nära nog vardag i Sverige kan rättsväsendet inte bara fortsätta som om ingenting hänt.
Danmark har tagit steget till att utdöma särskilt hårda straff vid gängkriminalitet. Det bidrog till hårda påföljder när några svenskar nyligen dömdes för grova brott i dansk domstol. Långt hårdare än vad de hade fått om de dömts för motsvarande brott i Sverige. Moderatledaren Ulf Kristersson uppmärksammade detta under förra veckans partiledardebatt. Tyvärr ledde det aldrig till någon god diskussion.
Statsminister Stefan Löfven (S) svarade svårbegripligt att fängelserna redan är fulla. Som om straffen skulle anpassas efter antalet fängelseplatser.
På sätt och vis har Sverige förstås redan tagit ett olyckligt steg åt det hållet. Gränsen för hur länge fängelsedömda som mest får vänta innan de infinner sig för att avtjäna sina straff har – till följd av platsbristen på landets anstalter – ändrats från femtio till hundra dagar. Under denna tid passar vissa grovt kriminella på att begå ytterligare brott. Så var det till exempel vid det uppmärksammade kidnappningsfallet i Solna i somras, då två pojkar hölls kvar på en kyrkogård i timmar medan de utsattes för misshandel, våldtäkt och rån.
Långa väntetider till prövning i hovrätten bidrar också till att brottslingar kan fortsätta att begå brott i väntan på straff.
Så varför utökas inte Åklagarmyndighetens resurser ytterligare? Borde det inte byggas fängelser i rasande fart? Och hur rimlig är dagens straffrabatt för unga när allt fler redan i tonåren har gjort en diger kriminell karriär?
De rättspolitiska frågorna är väsentligt fler än svaren och det brådskar för regeringen att ge fler klara besked. Höjd säkerhet på ungdomshemmen är visserligen en början, men det behövs så väldigt mycket mer.
Gå till toppen