Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Glöm kamrat 4 procent.

Nooshi Dadgostar.Bild: Lars Schröder/TT
Detta är tidningens huvudledare. HDs hållning är oberoende liberal.
Vänsterpartiet tar nya tag med ny partiledare. I helgen tog Nooshi Dadgostar över ordförandeskapet. Hon är fast besluten att fortsätta den arbetsrättsliga strid mot regeringen som företrädaren Jonas Sjöstedt inledde, men kampviljan sträcker sig en bra bit bortom anställningsskyddet.
Dadgostar rustar för att vinna fler av Socialdemokraternas traditionella kärnväljare.
"Vänsterpartiet har alltid varit ett arbetarparti och vi ska bli ännu tydligare och bättre på att visa det", säger hon till Ekot.
I valet 2018 röstade, enligt SVT:s vallokalundersökning, cirka 10 procent av dem som själva ser sig som arbetare på Vänsterpartiet. Enligt ett mål som antogs på kongressen i helgen ska den andelen fördubblas inom tio år. Partiet vill växa bland LO-medlemmar, särskilt på landsbygden och i gamla bruksorter där V överlag har ganska svagt stöd idag.
Dadgostar vill bland annat driva fram reformer för högre pensioner och fler bostäder. Och på en rak fråga från TT markerar hon att detta inte nödvändigtvis måste ske i samarbete med S.
"Socialdemokraterna ägnar sig idag framför allt åt att chockhöja hyror och försämra anställningstryggheten."
Tydligare kan det inte bli var partiet står.
Kamrat 4 procent - som det talades om när socialdemokratiska väljare stödröstade på V för att säkra uppbackning i riksdagen – är ett minne blott. Vänsterpartiet är nu en reell konkurrent om arbetarröster och visar med sitt stående hot om att fälla den S-ledda regeringen förmågan att sätta hårt mot hårt.
Detta kan naturligtvis inte bara försvåra reformeringen av anställningsskyddet, utan även framtida mittensamarbeten för S. Om det i sin tur leder till mindre liberal politik är det givetvis beklagligt.
Men har finns också något positivt:
Dadgostar, som inte ens börjat skolan när K:et ströks ur partinamnet, är glasklar med att hon inte står för något slags kommunism. Det är demokratisk socialism som gäller och med särskilt fokus på industriarbetare, att döma av hennes första partiledartal. I bästa fall lyckas V nå fler av dem vars helt legitima känslor av förfördelning har fått sympatierna för SD att växa i LO-leden. Det behövs ett tydligare, anständigt alternativ för dessa missnöjda väljare.
Hur tröttsam Vänsterpartiets skattehöjar- och klasskampsretorik än må vara, så riktas populismen mot orättvisor och inte mot syndabockar.
Det är i förmågan att se samhällsproblem – om än inte lösningar på dem – som V har sin styrka. Och genom att prestigelöst söka stöd från M vid behov ger V mandatperioden skarpare oppositionspolitik. Svårhanterligt för de styrande, men regeringen tvingas åtminstone att vässa sina förslag.
Regeringen och samarbetspartierna behöver ta nya tag. Men Vänsterpartiet gör sig uppenbart bättre som konkurrent än komplement till Socialdemokraterna.
Gå till toppen