Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Frihet att vara frisk. Eller få vård.

Danmark slaktar minkar. Ett muterat virus riskerar förstöra för framtida vaccin. Men fortsatt handlar kampen om sjukvård – och frihet.

Minkarna är inte problemet.Bild: Patric Söderström / TT
Detta är en opinionstext från ledarredaktionen. HDs hållning är oberoende liberal.
En nära släkting fick nyss covidbesked. En medarbetare har svårt att sluta hosta efter tillfrisknandet. En vän kämpade på sjukhus och vann; smittad av symptomfri vän. Och i Danmark slaktas nu hela minknäringen.
Otäcka påminnelser om att farsoten inte är över, tvärtom. Den nafsar i hasorna, kringskär vardagen och stoppar festen. Inga kalas. Fotogeniska halloweenpartaj var illa tänkta. Som Socialstyrelsens avdelningschef Thomas Lindén formulerar det:
"Om du har planerat en middag för många hemma hos dig, ställ in den. Ställ in festen hos en kompis och mötet med styrelsen. Sjukvården kan inte hur långt som helst kompensera för att du tar dig friheter."
Statsminister Stefan Löfven (S) konstaterade häromdagen att sommarens lilla respit är över, nu är det åter allvar. Hur blir det med Lucia? Hur blir det med julen? Inga stora släktkalas, såklart, men går det ens att vara tillräckligt många för att ringdansen ska nå runt granen?
Corona håller världen i ett järngrepp och det handlar inte bara om sjukdom och död, utan om hur vi ska leva med smittan. Tydligt illustrerat i det amerikanska valet där detta blev den stora valfrågan, sedan Donald Trump misslyckats med att skydda invånarna. Först nonchalerade han faran, sedan försökte han göra nonchalansen till en frihetsfråga.
Men att frihet är något helt annat påminner den amerikanske historikern Timothy Snyder om i sin nya bok Frihet och solidaritet – om hälsa som en mänsklig rättighet (Mondial).
Titeln låter som Sveriges smitthantering: att behålla individens frihet, men ta ansvar för andra, av solidaritet. Fast boken är en kritik av vad Snyder beskriver som amerikansk pillerfokuserad dyr vård till de få och en plädering för europeisk sjukvård till de många. Det är äkta frihet, menar han:
"USA är tänkt att handla om frihet, men sjukdom och rädsla gör oss mindre fria."
Det är lätt att glömma inför nyhetsrapporter om hur vården snart kan knäa under bördan igen. Den gemensamt finansierade vården som ska ges efter behov, den som Thomas Lindén talar om när han uppmanar alla att ta sitt ansvar för att inte överlasta systemet.
Att ha tillgång till den, att veta att vården finns där när den behövs, det ökar friheten. Inte att trumpskt vifta bort smittrisken.
På ett par veckor har den tredubblats i Skåne – liksom antalet som läggs in på sjukhus. I Stockholm och Västra Götaland stiger kurvorna ännu brantare, i tio av 21 regioner är de allmänna råden mot smittspridningen nu skärpta. En andra smittvåg sveper över Europa, med nya nedstängningar. Och med protester mot myndighetspåbuden – alla finner sig inte i att den egna friheten krymps för andras skull. Vårens nästintill totala isolering i flera länder förskräcker.
Men det handlar fortfarande om en potentiellt dödlig sjukdom. Och om att skydda varandra.
Dessutom uppstår nya situationer som måste hanteras. Under hösten har det larmats om drabbade minkfarmar på flera håll. Nästan 10 000 minkar har dött av viruset på farmar i Utah, USA, och också i europeiska bestånd sprider sig smittan – Sverige är inget undantag.
Från Danmark kommer rapporter om att sju kommuner i Nordjyllands pälskluster nu stängs ner. Försvarsmakten drar ut för att hjälpa till att slakta miljontals minkar där sedan beskedet i onsdags att viruset har muterat, att det muterade viruset, som kallas cluster 5, spritt sig bland djuren – och till ett antal människor. Och att det riskerar att störa ut ett kommande vaccin.
Jakten på syndabockar är förstås igång. Hur kunde detta hända?
Redan i juni blev det känt att mink och farmarbetare hade smittats och smittade djur avlivades. Men detta är en viktig näring för Danmark, så mer drastiska åtgärder lät vänta på sig. Först i oktober återupptogs avlivningspolitiken. Då var det för sent.
Nu slaktas hela näringen och statsministern, som tidigare berömts för resoluta smittskyddsåtgärder, kritiseras. Både för att det borde ha skett långt tidigare och för att det är överilat nu.
"Så kan Mette Frederiksen leve med en historie om, at hun bremsede coronaens første bølge, men sov i timen, da Hjørring blev det nye Wuhan?", skriver danska Politiken.
Det är uppenbarligen inte bara på djurmarknader i Kina som ett livsfarligt virus kan gå från djur till människa.
Industriell djurhållning medför alltid risker. De flesta coronavirus smittar inte mellan människor och djur, men enligt Folkhälsomyndigheten är många av de allvarligaste utbrotten av smittsamma sjukdomar just zoonoser och det gäller som känt det nya sarsviruset.
Bara människan kan förhindra att sjukdomarna sprids.
November mörknar och vi tvingas leva på sparlåga. Det allvarligaste är inte att luciafirandet kanske ställs in eller att vänner inte kan bjudas på mys. I denna coronaöken går kreativiteten i baklås och energinivån sjunker. I hela samhället. Och detta just när de riktigt bra uppslagen för framtiden behövs som mest.
Riktigt otäckt blir det ifall föreställningen om homo homini lupus, människan som människans varg, biter sig fast. Hur ser vi på varandra när pandemin äntligen är över? Slutar ta ett steg bakåt när någon närmar sig? Börjar skaka hand igen, kindkyssas, träffas och trängas? Hoppas det, för att på sikt betrakta folk som en fara är farligt på riktigt.
Gå till toppen