Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Min mening: ”Nedläggningen av gymnasiet är symtom på en farlig utveckling”

Så har beslutet blivit fattat som innebär nedläggning av Utbildningscentrum i Örkelljunga. Det är dags att sammanfatta och dra lärdomar av det som skett. Några av oss som stått nära på slutet – föräldrar till elever på skolan – vill bidra med några reflektioner.
Reaktionerna på UC:s utdragna kamp för sin överlevnad har skiftat. Vreden och förtvivlan hos elever och föräldrar går inte att ta miste på, men många andra har kunnat uttrycka lättnad att bli av med en budgetpost som uppfattas onödig och kostsam.
I en sådan situation finns två risker. Den ena är att sår skapas som tar lång tid att läka. Den andra att man inte ser klart vad det handlar om. För många av de besvikna – inklusive oss som nu skriver – är det faktum att UC nu läggs ner bara en sak i raden av förluster och nedläggningar för Örkelljunga. Butikslivet tynar. Byn har inte längre någon arbetsförmedling, försäkringskassekontor eller poliskontor värt namnet. Folktandvården försvann förra mandatperioden och nu gymnasieskolan. För den som förlorat mycket blir ytterligare förluster ännu mer kännbara. Argument som ”Vi spar mycket pengar som vi kan lägga på högstadieskolan” eller ”Det är ändå bra att unga människor får komma ut i världen och se sig om” blir platta i sammanhanget.
Vet vi att mer pengar löser Kungsskolans problem? Är det värt att offra fungerande verksamheter för att de är dyra? Vet vi att alla unga människor mår bäst av att lämna byn och gå i skola i städerna? Det är frågor som måste diskuterats och besvaras innan man fattar oåterkalleliga beslut.
UC:s nedläggning är en liten händelse i ett stort skeende – den stegvisa försämringen av förutsättningarna att leva och klara sin försörjning utanför de stora städerna. Landsbygdskommuner och landsbygdsinvånare kämpar i motvind, kommunalskatterna är i genomsnitt högre och samhällsservicen sämre.
Regelverket som styr gymnasieskolor är riggat till småkommunernas nackdel. Städerna och privata intressenter gynnas. Det har inte talats mycket om detta under alla de år UC långsamt monterats ner. Vem fångar upp dessa frågor? Vem driver detta mot regioner, Stockholm och Bryssel? De senaste årens regeringar har alla oavsett partifärg drivit den politik som vi nu ser resultatet av.
Det är en besvikelse att vi i Örkelljunga inte klarade det som grannkommunerna Markaryd, Klippan och Perstorp klarar av – att driva en gymnasieskola. Nu måste vi gå vidare utan UC. Den nedåtgående spiralen för samhällsservicen måste brytas, och det kan den bara göra om det finns kraft och idéer till att bryta utvecklingen.
När vi de senaste dagarna följt inläggen i tidningen och i sociala medier, är det uppenbart att många inte ser något problem i att UC läggs ner. Vi tror det är fel tänkt. Vi tror att UC:s nedläggning är ett symtom på en farlig utveckling för vår kommun och att ingen bör slå sig till ro med det som nu hänt.
Föräldrar till elever på Utbildningscentrum Örkelljunga:
Petter Kollberg
Niklas Kronkvist
Eva Rådström
Gisela Engström
Gå till toppen