Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

kulturCoronapandemin

Ida Ölmedal
Ungas corona-ångest är inget att vifta bort

Generation Z hade det redan tufft – nu ställs problemen på sin spets. Kan smarta idéer hjälpa?

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Ett virus – många problem.

Bild: Stefan Hörberg/Rithuset AB

Annons

Coronakrisen kan bli en möjlighet för Tinder. Våra dejtingvanor kommer att förändras för gott, förutspådde Elie Seidman, avgående vd, i våras.

– Folk kommer att vara lite mer tveksamma till att träffas fysiskt och de kommer att vilja säkerställa i förhand att den där kontakten finns, sa han till ekonomikanalen CNBC.

För honom var det en förhoppning – för om människor tillbringar längre tid i appen exponeras de mer för annonserna.

För oss andra låter det dystopiskt, särskilt som flera undersökningar pekar på att vi mår rätt dåligt av att tillbringa tid i just dejtingappar. I mörka stunder tänker jag att pandemin är nätjättarnas avgörande seger. Folk isoleras i små bubblor med sina skärmar.

Samtidigt har Tinder har fattat något – nya vanor kan bli permanenta efter pandemin. Särskilt intressant är vilken livsstil som får fäste bland unga vuxna.

Annons

Annons

Så borde även vi andra tänka. Gör vi det?

”Ni måste skärpa er” – så låter det när regeringen tilltalar ungdomar i corona-sammanhang. Studenter ska inte ”festa bort sin och andras utbildning”, sa Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, häromveckan.

De unga utmålas alltför ensidigt som bortskämda egoister. I själva verket gör de stora uppoffringar.

I en studie vid Uppsala universitet av psykisk ohälsa under pandemins första fas var unga mellan 18 och 30 de som mådde sämst. Undersökningen var webbaserad och kan ha ett skevt urval, men studier i andra länder pekar åt samma håll: De unga sticker ut vad gäller sådant som ångest, stress och symptom på depression.

Ett år är längre för en 20-åring än för en 40-åring. Att vara på tröskeln till vuxenlivet och plötsligt bli instängd med sina föräldrar är något annat än att isoleras med en partner. Man stoppas i sin rörelse, hindras från att skapa egna sammanhang.

Eller ta distansarbetet: För en vältetablerad anställd kan det kännas fritt och rofyllt. För en ung person är det en förlust. Att lära sig ett yrke är en social process. Man behöver få röra sig kring mer erfarna kolleger, få spontan hjälp, hitta förebilder, suga upp en kultur och ett språk.

En dansk internatskola stänger efter rapporter om våld och övergrepp. Arkivbild.

Bild: Stina Stjernkvist/TT

Annons

Generation Z, födda i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, har redan beskrivits som pessimistiska trygghetsnarkomaner. De uppger sig i högre grad lida av stark ängslan, oro och ångest än tidigare generationer har gjort i samma ålder. Med pandemin ställs problemen på sin spets: Arbetsmarknaden blir ännu osäkrare. Skolan blir sannolikt ännu mer ojämlik. Ännu fler kontakter med kompisar flyttar över till sociala medier.

Annons

Med det i åtanke blir den uppläxande politiska retoriken oempatisk. Lika navelskådande känns mediernas många krönikor om ”den lilla världens återkomst” och hur befriande den enformiga vardagen kan vara – spaningar som oftast utgår från ett liv som inte bara är medelklass, utan också medelålders.

Det är inte meningen att 20-åringar ska njuta av ”den lilla världen”. De ska inte uppfostras med att Immanuel Kant också levde inrutat. De borde inte behöva höra att de minsann får lära sig att ha tråkigt när de går miste om liv som vi andra levt. Detta är kanske en smäll de måste ta, men för många är det en riktig käftsmäll.

De unga, friska och starka lider och de har goda skäl. Och samhället borde passa på att leta efter andra sätt att leva på som kan lösa de problem med psykisk ohälsa, otrygghet och isolering som fanns redan före pandemin, men som nu blir akuta.

Ett exempel finns idag i Dan Hallemars reportage (se nedan) om hur coronakrisen ritar om våra bostäder. Där berättar arkitekten Hilda Esping Nordblom om kollektiva boendelösningar som intresserar unga, exempelvis delningslägenheter med gemensamma utrymmen. Kan det bli en mötesplats när universiteten drar ner på föreläsningstimmar och arbetsgivare börjar prata om permanent hemarbete?

Fler idéer behövs. Fler än dejtingkapitalister måste se krisen som en möjlighet.

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy