Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Du kan klara dig men kanske smittar du någon annan som drabbas värre

Jag kör buss, och ser varje dag människors beteende. Är bussen fullsatt och man stannar för att släppa av någon så tränger sig folk på, man till och med bänder upp dörrarna, människor skäller ut mig, spottar och har även sparkat på bussen, skriver busschauffören Rikard Swennergren. Bilden är från Malmö.Bild: Johan Nilsson/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Vi har en pandemi som härjar i världen. Den har gjort människor fruktansvärt sjuka och orsakat inte bara lidande utan också över 1,2 miljoner människors död. Den har fått vår sjukvård att gå på knäna, orsakat konkurser och arbetslöshet, för att bara nämna några saker.
Mina föräldrar är båda i riskgrupperna, de har suttit isolerade sedan i mars, och gör det fortfarande, eftersom nu smittan tar ny fart. Men klagar de? Nej! De tycker självklart att det är tråkigt och jobbigt. De har inte kramat sina barnbarn på åtta månader, men gnäller de? Nej!
Sedan hör man och ser människor som ger blanka sjutton i de restriktioner som nu gäller – inte en tanke på sina medmänniskor. Det är så fruktansvärt respektlöst att bete sig som så många gör.
Jag kör buss, och ser varje dag människors beteende. Är bussen fullsatt och man stannar för att släppa av någon så tränger sig folk på, man till och med bänder upp dörrarna, människor skäller ut mig, spottar och har även sparkat på bussen.
I lördagskväll körde jag från Höganäs till Helsingborg. Bussen var full till sista plats av människor i olika åldrar. Gemensamt var de klirrande kassarna på golvet, uppenbarligen dags för fest! Tänker människor överhuvud taget?
"Undvik fysiska kontakter" "Undvik att gå på fester" "Umgås endast med de i hemmet" "Håll distans" "Undvik kollektivtrafiken om det inte är ett måste".
Någon som känner igen det?
Vad är det folk inte förstår, skärp er! De äldre har suttit isolerade i över ett halvår, ni andra, "yngre", klarar inte en vecka utan måste ut och dricka och festa, för det blir ju såååå jobbigt annars...
Fattar ni inte att ju längre ni beter er på detta sätt, ju längre kommer vi att få dras med denna pandemi, med en sjukvård som balanserar på gränsen, och kanske ännu hårdare restriktioner runt hörnet.
Men det är som med allting annat, något allvarligt måste inträffa innan folk fattar. Man kan tycka att situationen borde vara tillräckligt allvarlig. Men förmodligen fattar du inte förrän du själv drabbas och måste sövas och läggas i respirator, eller när du en dag kommer sörja över en nära anhörig som gått bort.
"Det drabbar inte mig", tänker du säkert. Nej, det gör det kanske inte, men du kanske smittar någon annan som det drabbar desto värre...
Vet ni förresten vad min mammas dröm är just nu? Att själv kunna få gå till affären och handla. "Det skulle vara så kul att få gå där bland hyllorna och själv få välja vad man vill ha", säger hon.
Usch för alla er som inte kan bita ihop och hålla ut, utan beter er som om ni var de enda i världen. Festa, shoppa eller umgås med vänner kan ni göra livet ut när detta är över, om det är det ni vill. Kan de äldre fixa det i månader, så kan väl ni klara det i tre veckor!
Vi har alla bara ett liv, vissa är i början av det, andra har kommit längre, och vissa kanske börjar närma sig slutet på det, men alla vill vi leva så länge vi kan. Så låt oss då hjälpa varandra, så att vi alla kan få göra det, genom att visa respekt och följa de restriktioner som gäller, så att alla människor så småningom kan få leva det liv vi önskar! Om det så handlar om att få festa igen, eller bara om att själv få gå till affären och handla sin mat!
Rikard Swennergren
Gå till toppen