Augustpriset har ett par år bjudit på verkliga överraskningar. När Linnea Axelssons samiska epos “Ædnan” vann 2018 hade det gått mer än tjugo år sedan en diktsamling (Tomas Tranströmers “Sorgegondolen”) senast tilldelades priset. Allt som oftast var priset under de där åren förutsägbarheten själv, och bland nomineringarna fick smalare böcker, särskilt poesin, mest inneha rollen som finlitterärt alibi. Det bröt till och med ut en ganska hätsk kulturdebatt 2018 om att årets nomineringar inte var förutsägbara nog, eller i alla fall att de sedvanliga kändisförfattarna saknades på listan.