Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

opinionKolumnen

Pernilla Ström
”Det går inte att bygga bort bostadsbristen.”

Detta är en kolumn.Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT

Bild: Fredrik Sandberg/TT

Annons

En augustikväll för länge sedan steg jag på nattåget till Stockholm, en resväska i varje hand, nyckeln till lånelägenheten i fickan. Jag var 18 år gammal och hade rekryterats till mitt första jobb i huvudstaden. Bostadssituationen var tuff redan då, hur tuff förstod jag emellertid inte den där kvällen. Jag hade haft tur; en vän till en vän kunde hyra ut sin förortslägenhet under ett par månader.

Det var inledningen på åtta år med osäkra boenden på olagliga andrahandskontrakt. Jämfört med många andra var jag ändå lyckligt lottad. Jag slapp turnera runt med kappsäcken packad – antalet adresser begränsade till en handfull. Men jag delade oron över att bli påkommen och utkastad, dröjde lyssnande vid dörren innan jag gick ut i trapphuset, vågade aldrig skriva upp mig för tvättstugan. Drömmen var ett eget kontrakt. Hade någon föreslagit att Riddarfjärden skulle däckas över och bebyggas med bostäder hade jag antagligen entusiastiskt tillstyrkt. Till slut kastade jag in handduken, gav upp forskarplanerna och skuldsatte mig hårt för att köpa en bostadsrätt.

Annons

Annons

Idag hade det inte gått. Till skillnad från dagens 20-plussare hade jag ett fast jobb både före och efter heltidsstudierna och en inkomst som tickade in stadigt den 25:e varje månad. Till skillnad från hur det är idag var det ännu möjligt för en inflyttad lantis utan vare sig kontakter eller kontanter att gå till banken och låna till en första bostad. Och även om räntekostnaderna var tuffa var amorteringskraven rimliga och bostadsrättspriserna trots allt överkomliga.

Vad som då var ett utpräglat storstadsfenomen – de långa köerna till hyresrätter – är numera vardag i långt mindre orter runtom i landet.

Bostadsmarknaden har länge varit dysfunktionell. Politiken har under senare år gjort ont värre. För hur många har råd att lägga upp 300 000 kronor till kontantinsatsen för en etta? Hur många hushåll i familjebildande ålder har råd att betala flera procentenheter av lånet i årliga amorteringar? Hur många med vanliga inkomster klarar bankernas extremt stretchade ränte- och kvar-att-leva-på-kalkyler? Därtill väntas nu ökade kapitalkrav ytterligare driva upp kostnader för nyproduktion och hyror.

Det är dyrt att vara fattig. Den som inget har hänvisas till de osäkraste och kostsammaste boendena i andra hand, ofta utan värdens tillstånd och med ohemula hyrespåslag. Få släpper ett hyreskontrakt när de väl har kommit över ett.

Annons

MKB har sedan två år tillbaka aktivt arbetat för att rensa bland svartkontrakten i sina fastigheter. 450 hyresgäster har sagts upp. Lägenheterna har slussats vidare till Boplats Syd.

Det är bra. Det går inte att bygga bort bostadsbristen. Det krävs också ökad cirkulation, högre rörlighet, fler hyreslägenheter i omlopp. I vart fall om vi vill slippa se unga människor med framtidsdrömmar fastna på perrongen när tåget går.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy