Vissa romaner gör mig mer kluven än andra. Inte nödvändigtvis för att jag inte vet vad jag tycker om dem. Snarare för att jag tycker (två eller flera) helt olika saker. ”Sällskapet för ofrivilliga drömmare”, av den angolanske författaren José Eduardo Agualusa, är en sådan. Lika givande på ett plan som irriterande på ett annat.